Än fanns det tusentals tårar kvar, och de var dina att ge vem som helst.
Nu ska jag lägga mig och läsa en tidningsartikel som jag fått av min fina Carro. Hon åkte till SATS idag enbart för att överlämna den till mig. Det var vackert.
Godnatt.
Luvis.
Jag ska hålla dig i handen idag så du slipper vara rädd.
*
Mör.
Något av det bästa som finns måste vara att träna så hårt att det smärtar i musklerna för att det är så tungt. Mina ben och min rumpa är helt slut och jag måste verkligen hoppa in i duschen. Men det där med träning, det är bra grejer det.
Och sen tycker jag ju hemskt mycket om sommaren också.
Yours is the first face that I saw, I think I was blind before I met you.
Jag borde åka och träna bara för att jag inte gjort det sen i onsdags, men jag är sjukt sugen på IKEA.
Fräknar.
Förresten får man gärna skriva en kommentar ibland för det tycker jag är kul. Bara en liten parentes sådär.
Dom kommer kliva på dig igen.
Du är bra.
Jag är så tacksam för att du finns.
When everything's made to be broken, I just want you to know who I am.
Idag har Carro och jag köpt nya träningskläder, vilket kanske är det roligaste som finns att köpa. Dessutom blir det ännu roligare att träna. Kanske var det tack vare det jag klarade av milen på 51 minuter och 57 sekunder idag. Eller så var det för att jag bara hade 55 minuter på mig innan pumpen skulle börja så jag var tvungen att pressa mig järnet. Och jag har ju sagt det tidigare: när jag ger mig fan på något brukar jag oftast klara det. And I did it!
Imorgon har jag körlektion och sen ska jag träffa min underbara Lina hela dagen.
Det känns bra nu.
Jaha.
Min älskling kommer hem idag!
Vid tio-tiden ikväll landar hon på Arlanda. Då ska jag stå där med öppna armar och le och krama så mycket jag kan.
Grattis älskade vän TJUGO år!
Sabina den fina.
Kööör bara.
The saltwater room.
Så numera måste jag ha penna och papper vid sängen för att känna mig lugn.
Imorgon är det bara en vecka kvar och sen får jag krama dig och prata med dig och vara storasyster på heltid igen.
Två veckor!
Jag längtar efter dig.
Falun.
Timglas.
Idag tänker jag nog bara vara hemma och måla.
"You give until it hurts, and then you give some more."
- Meredith Grey
Där nätterna viskade om ett sporrande liv och när ingenting var gjort.
En hälsning från ett svartsjukt hånfullt hav.
Meeeen jag ska inte klaga. Uppe tidigt var jag i alla fall för att kunna ordna upp allt jag bestämt mig för.
Min pingvinmössa lär komma väl till pass idag.
I bit my tongue in the awkward conversation.
Det kommer bli få men intensiva dagar och jag kommer få återuppleva det jag var med om för två år sedan. Vi ska strosa runt hand i hand på Canterburys gator, äta goda middagar, sitta på puben och dricka alkohol, vandra runt i London, gå på musikal och ta igen massa förlorad tid. På fredagen åker jag till min fina värdfamilj i Leighton Buzzard som jag inte träffat sedan min 18-årsdag.
Maddies, Carro, Sabina och jag i London för två år sedan när Maddies var på besök.
Förresten så började min dag väldigt romantiskt. Ha hela tiden i åtanke att jag satt och åt frukost under den här tiden: pappa kommer in i köket, säger nu ska du få höra något nytt. Vet du hur många hudflagor man tappar per dag? Jag svarar något i stil med fy vad äckligt och han fortsätter: 600 000. Vet du hur mycket de väger på ett år? Jag fortsätter att säga hur äckligt allt är och han svarar glatt ett och ett halv kilo! Tack pappa. Glad alla hjärtans dag på dig med. Under resten av frukosten kunde jag inte tänka på annat än han i Austin Powers Goldmember som käkar sina egna hudflagor.
