Den 5e januari i år åkte en flicka till England. Hon kom hem igen den 21a mars, nästan 3 månader senare, och kände sig som en ny människa.
Som jag saknar det. När jag tänker på det, ser bilder, videos, inser jag att det aldrig kommer bli så igen. Den möjligheten jag fick till den resan är något jag ska vara tacksam för hela livet. Jag skulle aldrig vilja byta ut det mot något annat.
Sorgligt nog känns det som ett annat liv. Det känns inte som att det hänt.
Det var ett annat dom mot ett annat vi.

Ikväll bokade jag biljetter tillbaka för att hälsa på min underbara värdfamilj och för att på ett eller annat sätt få uppleva den där känslan man ständigt hade där, igen. Det blir inte förrän i slutet på augusti dock, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Det vet vi alla, trots att det ibland känns frestande att byta ut det där aldrig mot ett alltid.