Sitter med en stort glas kaffe och försöker piggna till. Sömn har inte varit av högsta prioritet den senaste veckan, men det måste planeras om lite om jag ska överleva. Att sova gör att man blir smartare och starkare - jättestor del av återhämtningen!
Gillar mina kunder, de är bra. Trevliga personer som jag klickar himla bra med. (Men jag kanske klickar med alla? Känns lite så ibland.)

I morse innan jag hade kund körde R skiten ur mig och G. Det var intensiva 45 minuter crossfit, har nog aldrig i hela mitt liv tagit ut mig sådär. Åtminstone inte på läääänge. Kunde knappt sätta på mig mascara för att jag skakade så mycket. Men jag är stark och blir starkare. Kuuul.

Förlåt för att jag är så odjup, men det finns andra ställen som ingen ser där jag skriver av mig i stället. Har insett att det blir bättre så. Med det sagt är det inte helt omöjligt att mina emotionella tankar syns här snart igen ändå.

Lite trött på vissa saker, men jag ska inte ta det till mig, kommer bara sabba för mig själv i slutändan.

Känns som att jag bor på jobbet nuförtiden, men det måste man såhär i början. Ska ändå se till att schemalägga minst en dag i veckan då jag inte får vara där, bara för att jag inte ska tröttna.
Men som jag trivs ändå! Får spendera dagarna med likasinnade och inspirera andra människor till att hitta motivationen. Hur många i min ålder längtar till jobbet varje dag och kan helt ärligt säga att de älskar sitt jobb?

Nu ska jag iväg och ha kund. Som sagt: bor på jobbet. Bara en tidsfråga till jag tar med mig sängen.

Thailand var fint. Låg mest platt vid en pool eller på vita stränder, badade, läste en bra bok och kramade på fina vänner. Det kan vara så fruktansvärt skönt att bara få släppa alla måsten för en tid.
Tränade en gång under dessa två veckor, drack cola varje dag och åt som om det inte fanns någon morgondag.
Landade på Arlanda för precis en vecka sedan och hjälp vad jag hade laddat på med energi till träningen. Känner mig rätt stark nu vill jag lova. Har kört järnet varje dag sen jag kom hem och chinsen sitter snart där de ska nu.
På torsdag börjar jag min PT-utbildning på SAFE, kan inte komma mer lägligt! Ska bli så sjukt jäkla kul vet ni. Och på lördag är det SATS inspirationsdag, åhhhh yey vad taggad jag är.

Börjar känna att jag tränat lite väl mycket och hårt de senaste dagarna och inte gett kroppen tillräckligt med tid för återhämtning. Har träningsvärk ganska precis överallt. Idag har jag kört dubbelpass, först spinning och sedan crosstraining. Kul! Död tjej nu dock.

Jag åker till Thailand på söndag. Har verkligen inte förstått det. Snart ligger jag platt under solen på en strand vid ett turkost hav och gör inget annat än tar det lugnt. Då blir det återhämtning så det skriker om det för kroppen min. Men den mår bra och är stark och jag älskar att träna.

Nu ska jag jobba 16-20 och sen hem och ta det piano och ha mysigt framför TV:n med turkisk yoghurt, valnötter och honung (tack Ella som visade mig!)

Förlåt för tråkig blogg, men jag gör liksom så mycket annat än att tänka nu för tiden.

Igår hade jag en fin vän på besök. Han lagade lunch åt mig och pratade med mig. Hjälpte mig packa gjorde han också. Det gick rätt bra(?) med tanke på att han mer än halverade min packning. Bra brud.
Han saknar sin flickvän. Jag saknar också hans flickvän. Och hennes kompis. (Men jag åker snart till Thailand och får träffa dem en liten stund!!!!)

Såhär fina var vi på nyår 09/10.

Dessa fina flickor ska jag krama på inom en vecka!

För övrigt saknar jag det där superlånga håret jag hade det nyåret. Och lite att det var brunt också. Funtar starkt på att göra om det. We'll see.

Nu ska jag snart sticka och träna crossfit med R. Beställde en spya igår av honom så vi får väl se vart det här slutar. Intressant.

Vet ni.
Jag har nog aldrig någonsin förr känt mig så tillfreds med livet som jag gör nu. Det är en underbar och ganska obekant känsla, och det är så fantastiskt härligt.
Kroppen känns så lätt. Allt som någonsin varit betungande har runnit av mig och håret blåser i en medvind som lovordar om lycka och framgång.

Är det tillåtet att känna sig såhär bra och genuint lycklig? (Brukar inte det föra något ont med sig?)

Jag är så stark i mig själv just nu.
Låt mig få stanna här. Snälla.

Plockar fram bikinis och shorts och skriver en lista på saker jag behöver (läs: vill ha) köpa innan Thailand. Det känns lite overkligt att jag om exakt två veckor flyr landet för ett tag. Har inte riktigt fattat det än.
Idag är min första riktigt lediga dag på jag vet inte hur länge nu. Uppskattas, får massa gjort. Springer runt i träningslinne och trosor och rensar mitt rum på all möjlig skit, upptäcker hur sjukt jävla mycket träningskläder jag har (det blev ju inte bättre av att Stadium hade mellandagsrea och att jag får 25% på SATS, OH MY!) sorterar om, smygpackar, lyssnar på hög musik, ler för mig själv och känner att tillvaron känns obehagligt okej just nu.

Senare idag blir det ett cykelpass och hårdträning av ben och rumpa. Thailand 2011 alltså.
För övrigt ska jag jobba typ varje dag den här veckan + helg. R säger att jag äter alldeles för lite protein om jag ska bli sådär stark som jag går runt och säger. Blir några fler ägg till frukost. Pappa säger att han måste öppna hönsfarm om jag ska hålla på såhär. Najz.
Chinsen går framåt, jag blir starkare och klarar av tyngre vikt på latsdragen. Sorgligt nog är jag fortfarande för svag för att lyfta upp mig själv. Men innan sista mars sitter det, yes.


Här kommer Pippi Långstrump!

Är medveten om att den här bloggen är ganska tråkig för tillfället. Tänker ni fortsätta vara lika tysta, eller vill ni berätta för mig om det är något ni önskar av mig? Är det ens någon idé att jag fortsätter?

Det är andra advent idag, och jag tycker om snön och tända ljus.
Julen är så mysig. Tänker nog mysa till det ordentligt med julen i år faktiskt.

Satt med mamma i köket idag och drack kaffe och pratade hur länge som helst om lägenhet och framtid. Det blir bra snart. Jag måste bara hålla ut lite.

Kanske är det bara just idag, en såndär "dagen efter"-dag, som jag känner mig smått menlös. Har inte gjort så mycket alls faktiskt. Åkte och tränade, kom hem och ställde mig framför spegeln och klippte av lite hår, men mest har jag bara egentligen lyssnat på musik. Jag har upptäckt en ny fantastiskt bra man (efter att ha legat däckad i soffan med äckelsjukdom och haft one tree hill-marathon med mig själv) som gör precis sån musik jag älskar.

Jag ska skriva snart.

Hej,
Jag är sjuk. Är kanske inte världens gladaste tjej för tillfället. Mest är jag nog förbannad egentligen. Inte över grejen att vara sjuk, mer över den här jävla skittimingen. Hade det varit en vanlig förkylning hade jag kunnat leva normalt ändå, men det här är inte en vanlig förkylning och det stör mig. Har haft feber till och från, ont i musklerna, känt mig jättesvag i kroppen, vaknat kallsvettig varje morgon och har konstant världens jävla huvudvärk. Precis som att någon har fest därinne, och jag är fett inte bjuden. Eller som fina John skulle uttryckt det när han är som mest bakis: "Det känns som att ett litet grönt troll stampar otakten därinne. Han har med sig en hammare." Tusse.
Nu är det jag som är tusse. Fick ringa igår morse till SAFE och byta tillbaka till PT-utbildningen som är i februari. Skulle egentligen börjat den IDAG eftersom de ringde mig för kanske en och en halv vecka sen och sa att jag fått plats om jag ville. Blev såklart överlycklig och tackade ja utan tvekan, men man ska väl inte ha det så lätt. Det är helt klart den svåra vägen man måste gå.
Men men, jag får väl se det som att jag kan åka till Thailand eller nåt i vinter, för det tänker jag i så fall. Nu kan jag ju det.
Har spenderat de senaste dagarna i soffläge. Mest haft One Tree Hill-marathon och tyckt synd om mig själv och det ska jag väl fortsätta med idag. Igår åt jag till och med en Ben & Jerry's-glass bara för att. Var inte så jävla gott faktiskt. Mest tragiskt. Kanske för att jag inte har världens bästa aptit just nu. Har nog tappat nåt kilo eller tre these days så jag kanske till och med är värsta fit för en chins. Pfft.
Är jag inte frisk till på lördag hoppar jag framför ett tåg.

Det är i alla fall fint ute när det är massa frost på grenarna. Får väl glädja mig åt att beundra det genom en glasruta i stället för in real life.
Sådär. Nu vet ni vad jag gör.
Inga djupa tankar? Nä.
Jo, heeeela tiden. Som vanligt.

Puss.

Lever ni? Ni är i vilket fall som helst hemskt dåliga på att kommentera. Jag vet att ni fortfarande är en liten skara som tittar in här ibland.

Vet ni.
Det är tråkigt att aldrig få några kommentarer eller respons på någonting. Jag ska nog ta en paus härifrån ett tag.
Skriva på annat håll om jag behöver och se vad det leder till och om det ens leder till något.
Kanske startar jag en ny blogg för att dokumentera min träning i sinom tid.

Just nu har i alla fall den här lågan halvt brunnit ut.
Ta hand om er så länge.

Det här mina vänner. Det är för bra.

Lyssnar mest hela tiden på Kings of Leons nya album och Mumford and Sons. Känner att det inte finns så mycket motivation, ork eller lust till den här bloggen längre.
Har världens träningsvärk i armarna sen igår. Nu ska jag iväg och köra ett ben- och rumppass med systra mi, måste ju experimentera lite på någon och rätta till min egen teknik.
Men först kesella, hallon och kaffe. Hej.

Det måste ske en förändring och det är lika bra att börja idag. Jag kan inte fortsätta såhär.

Jag pluggar på massor om kroppen och träning (och dricker kopiösa mängder kaffe) och repeterar anatomin inför fredag då jag börjar min styrketräningsinstruktörsutbildning på SAFE. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har längtat och sett framemot det.
Och jag ska förbereda en grej på 30 minuter som jag tänker göra till min bebis. Att jag dessutom måste sitta med mina bästa wesc-lurar helt isolerad från omvärlden och lyssna på adrenalinstimulerande musik för att kunna göra det känns ju som ett ordentligt plus.

Det ska bli bra nu.
Jag kommer älska det här.

Ni vet när man är helt slut i alla muskler och endorfinruset är maxat - jag totalälskar verkligen den känslan i kroppen. Den är något speciellt.
Det är så himla skönt att jag har hittat något som kan driva mig så långt, för jag är så oerhört fascinerad av kroppen; hur den fungerar, vad den klarar av, vad man kan göra med den och hur långt man kan ta den. För man kan faktiskt klara av hur mycket som helst, bara man bestämmer sig för det.
Det är en så otrolig självförtroendeboost när man blivit lite bättre än förra gången, och jag älskar det verkligen. Känslan av att veta att man kan och att sedan vara helt utslagen är underbar.
Kärlek till träning alltså. Ville bara säga det.

Ber om ursäkt för att jag levererar så korta och ytliga texter för tillfället; jag har liksom ingen skrivlust även fast det pågår ett ständigt krig i mitt huvud. Men det kommer.

1. Jag har tränat stenhårt varje dag i snart två veckor nu och bara vilat en dag. Nu skriker kroppen efter återhämtning och musklerna gör ont. Så imorgon ska jag bara ge den massa mat och låta den ta det lite lugnt.
2. Behöver komma på tre bra låtar till en grej. Det ska vara såna man kan träna till och blir glad av. Tips nån?
3. Om 30 dagar fyller jag tjugo och jag fattar ingenting.

Jag har nästan ramlat ihop av skratt på golvet på IKEA idag.
Allt började i en bil tillsammans med Sabina. Tilläggas kan att ingen har särskilt goda geografikunskaper eller något som liknar ett lokalsinne.
- Okej, vi ska söderut. Vilken fil ska vi välja då?
- Göteborg står det där, det är ju neråt.
- Ja, bra, för Sundsvall är ju uppåt.
Vi åkte som två vuxna människor och hittade till IKEA på första försöket. Min lyckost till vän har ju som tidigare nämnts en egen lägenhet nu för tiden, dock håller hon fortfarande på att flytta in. Vårt mission idag var soffbord, lampa, tvättkorg och hyllor för hennes del. Själv behövde jag bara ungefär femtioelva galgar.
Vi strosade runt där ett tag på alla avdelningarna. Jag har alltid gillat IKEA, det finns så mycket kul grejer att pilla på. I halvlek gick vi som två vuxna damer till restaurangavdelningen och köpte tre köttbullstallrikar för 16:- st. Man måste ju vara lite smart. Tolv köttbullar var för 24 spänn i stället för tio st för 55 spänn. Hjärnan, tack tack. Sabb som tydligen blivit väldigt vuxen visade upp IKEA Family-kortet. Jag ska också skaffa ett sånt.
Med ny energi i kroppen gick vi ett varv till. Här någonstans började jag rabbla upp allt som min vän stoppat i den gula IKEA-kassen, och kom fram till att det var ingenting enligt planerna; ryggborste, doftljus, vitlökspress, osthyvel, 3-pack saxar och lite till. Och där stod vi, mitt på golvet och hade världens skrattattack. Jag älskar att skratta sådär, allt annat rinner bara av en för en stund.
Sen blev det en sväng förbi JYSK och efter det bestämde vi oss för att åka hemåt.
Hem var det, ja.
Riktigt så lätt gick det inte. Efter att ha kört av mot Stockholm istället för Nynäshamn och Årsta råkade vi hamna ut mot Sollentuna och Arlanda.
- Men Emma, Sollentuna, är vi verkligen rätt nu..?
- Naae...
Så vi fick åka av och vända.
- Vad lång tid det tar att åka hem från IKEA.
Men hem kom vi till slut efter att ha fått sätta på GPS:en som visade oss vägen ut till Nacka igen.
Bästa roadtripen på länge.

Det är så skönt att få lite avbrott från allt och bara skratta ibland.
Nu ska jag träna. Puss och tack.

Jag har farit runt som en dåre över hela Stockholm idag. Det känns rätt bra.

Ikväll blir det hårdträning och så blir jag förhoppningsvis ägare av en bok jag kommer ha nytta av. Sen ska jag vidare och sova på en fin båt och krama vackra människor.

Jag är faktiskt inte speciellt sjösjuk alls och igårkväll låg jag bak i aktern och tittade upp på världens finaste stjärnhimmel. Fast jag glömde önska mig något när en stjärna föll och lämnade en bländande ljussvans efter sig.

Just nu finns det inget jag hellre vill än att flytta hemifrån. Helt stört vilket behov jag har av det. Vill bara känna att jag har mitt eget, kunna bestämma själv hur det ska se ut, när man ska städa, vilken mat det ska finnas i kylskåpet and so on.
F.r.i.h.e.t. alltså.
Hängde med min vän Sabina idag igen och vi körde (ja KÖRDE, damn vad många vuxenpoäng vi har nu) förbi hennes lägenhet som är under renovering och kollade läget. Jag vill också. Åååhh.
Åh.
Åh.
ÅH.

För övrigt har jag haft telefonkonferens med Hans-Gunnar idag. Vi har pratat om min rygg och så har han hjälpt mig att skriva ut sjösjukeplåster. Han är bra han.
Det sista han sa innan vi lade på var: "ja, och sen undrar jag ju fortfarande vad som händer om man tar alla tio plåster samtidigt." Hallå! Kom igen. Det där är ju som att säga "det vågar du aldrig..." till någon som är full.



Nu blir det en sväng till SATS och göra av med en del energi. Värt.