HEJDÅ
Jag har precis tagit farväl av Carro som "hjälpt" mig packa.
Så ni vet har jag ingen mobil med mig, men kan kanske nås via facebook någon gång.
INGEN MOBIL ALLTSÅ.
Men skicka gärna en God Jul-tanke ändå.
Den 7/1 är jag hemma igen.
HEJDÅ GOD JUL GOTT NYTT ÅR
Klassfest del 2
Jag är bäst. Här kommer de.
Hehe
Okej, förlåt, jag vet, jag är kass.
Jag har i alla fall fört över bilderna från klassfesten till datorn nu.
De kommer imorgon. JAG LOVAR! (Inte för att så många verkar vara så intresserade av det, men jag har ju lovat mig själv)
Nu ska jag packa!
Puss
Snark
Jag tror att all självdisciplin och ork försvann i samma stund jag bestämde mig för att ha jullov igår.
Kemiprovet idag kändes ganska bra. Syster och jag skulle vaccinera oss idag, så vi gled in till stan efter det.
Jag köpte lussebullar till lunch i Slussen och uträttade sedan några ärenden (oj, vad vuxet det lät.)
Hela eftermiddagen har jag haft hemma. En eftermiddag som borde ägnats åt packning och planering. Jag har inte gjort ett smack. Jag orkar inte. I stället har jag pysslat med min nya kalender, fyllt i födelsedagar och andra viktiga datum. Jag har helt enkelt inte gjort någonting.
Imorgon är sista dagen i skolan. Den kommer vara chill.
Farmor ringde och frågade om jag har resfeber. Jag vet inte.
Jag har liksom inte fattat att vi ska åka riktigt. Är det resfeber då?
Blow my mind
Som jag tidigare nämnt var det matte E nationella idag. Fyra timmar från halv nio satt vi. Jag gav allt och förhoppningsvis ger det ett bra resultat. Dock var det verkligen ALLT som försvann. Provet sög musten ur mig och allt var så intensivt. Tydligen hade både Carran och jag tagit en "rast" vid samma tid på provet. Ni vet när man bara sitter i provsalen, gör inte ett skit och kollar bara på alla andra som är helt inne i sig själva. Det är ganska underhållande faktiskt.
När provet var slut hade kemin redan börjat, men vi var tvungna att ha krubb, så vi tog del av skolans julbord. Mitt enda i år. Det var en besvikelse. Dock ingen överraskning.
Kemin spårade på sitt sätt. Ingenting gjordes och alla som gjort nationella på morgonen verkade mest helt borta och fulla i skratt. Svenskan därpå var väl inte så mycket bättre. Vi fick en skrivuppgift på tre frågor om boken vi nyss läst. Minns ni att jag sa att jag inte hade något kvar att ge? Jag blev tvungen att samla ihop de sista sista sista krafterna och ordbajsade på som Birre brukar gilla. Vi får se vad det leder till.
Sen gick Carro och jag hem till henne. Vi skulle plugga kemi. Det var nu det hände. Jag tog mitt jullov. Jag ORKADE inte. Det känns seriöst som jag nästan gått in i väggen. Fast jag är lite för glad tror jag. Jag skrattade mest på eftermiddagen. Väldigt mycket faktiskt. Och så kände jag mig totalt tom i skallen, så bajs på skolan som sugit mina krafter ur mig.
Vi åkte och gick på SatsCorePuls. Instruktören var besviken för att vi inte köpt nya skor som vi lovat. Och jag upptäckte att även dessa träningsbrallor var genomskinliga när man böjde sig ned, huuuuurrra.
Imorgon är det kemiprov, hafgjhagfyeagfje, och sen är det kompletteringseftermiddag så jag ska in till stan och köpa det sista inför Sri Lanka och göra samhällsuppgiften. Yey. Sen ska jag packa som jag btw inte börjat med än, chilla hemma, och därefter blir det julbodypump.
På fredag åker vi, iiiiiiiiih, sprallig.
(Jag kom på att jag inte laddat upp mina bilder från klassfesten förrförra veckan. Håll ut, de kommer imorgon! Måste ändå tömma kameran innan Sri Lanka)
Fetbye åt fysiken
- Det gick inte så bra som jag förväntat mig, sa Jac till eleverna i klass NU3 och log.
Tårtan hade tydligen smakat bra.
Sen lade han upp statistikpappret över klassen på overheaden. 9 pers av 31 hade fått IG. Dvs ca en tredjedel. Två eller tre hade lyckats nå toppen och sno åt sig det där MVG:t. Jag var inte en av dem. Jag var inte heller en av de som fått IG. Jag hade preciiiiis klarat VG-gränsen. Helt fel var det väl inte, även om det kunde gått bättre. Men som Jac sa ska det räknas som ett vanligt kursprov, så då borde jag både praktiskt och teoretiskt få ett MVG i slutbetyg på kursen.
Vi gick igenom uppgifterna. När vi kom till den som handlade om en person som krockade med sin bil i ett träd, hade jag på mitt provpapper skrivit "Antag att bilen väger 1,5 ton". Jac hade kommenterat "Lite tungt för en person." Och i just det ögonblicket som jag såg det och började apgarva började han gå igenom uppgiften och berättade att det mesta en person vägt är 500 kg och att det var i USA för att han åt så mycket hamburgare och pommes frites och chips och cola hela tiden och nej det där har vi aldrig hört förr och blablabla. Sen sa han att någon hade antagit att personen vägde 1500 kg och att det inte går för då skulle man vara död för längesen. Uppenbart missförstånd, men gissa vem som kände sig träffad? Hur kan man se så fel på bokstäverna att bil ser ut att bli person?
Efter fysiken tänkte jag att jag borde ju faktiskt äta en lussebulle i år innan jag beger mig ut i världen. Är det inte typiskt att de var slut både på Hemköp och ICA och att de får in imorgon? Jag gick hem och åt pepparkakor i stället. Det satt inte lika bra i magen som en gul liten katt skulle gjort. Pepparkakorna blev sällskap till matteplugget - vi har matte E nationella imorgon...
För att bli kvitt stressen och ångesten över skolan och massa annat åkte jag och kutade en halvtimme på bandet och därefter blev det bodypump. Nu ska jag träna ända till på torsdag och sedan bär det äntligen av på fredag morgon vid halv sex. Det är då taxin kommer.
Don't let me be the last to know
Helgen:
Fredagen spenderades med kemiboken och matteplugg. På kvällen var det Idol-final som jag självklart kollade på. Dock vet jag inte om jag håller med om att Kevin skulle vinna, men det är inget jag orkar lägga energi på. Förresten lät vinnarlåten som "Sometimes when we touch."
Lördagen bjöd på SatsCorePuls med Carro. Vi dog. Instruktören sa att hon behövde såna som vi på passen som gav allt och därmed peppade upp resten av gruppen. Det var smickrande. Sen åkte jag hem och pluggade (suck) och på kvällen var det middag hos Clara som fyllde 19. Det var jättemysigt. Herregud, jag hade ju inte träffat henne och Amalia på över ett år. Dock kunde jag inte följa med på krogen efteråt (fuck skolan), men vi bestämde att dra ut alla tre plus Maddies någon gång nästa termin. Längtar!
Och idag har jag pluggat, slingat håret (hejdå fula utväxten) och spinnat ut stressen.
Förlåt för världens tråkigaste inlägg, men jag är så himla hungrig.
På fredag åker vi, måste packa måste packa måste packa.
Tjiiiii
Grattis Jac!
Sötast var när vi öppnade dörren till klassrummet han hade lektion i idag. Och så sjöng vi. Jacs mungipor försvann ovanför öronen någonstans. Han blev rörd och det såg ut som om han skulle börja gråta. Gullis va. Sen öppnade han tårtasken och sa att han aldrig sett något liknande, att han inte skulle våga äta upp den och i stället stoppa in den i frysen och sen undrade han var man kunde få tag på en sån och om vi hade gjort den själva. Fniss. Sen kramade han mig och Sabina och sa att resten skulle få en kram sen. Glad till tusen såg han ut att bli i alla fall. Vi har med andra ord gjort något bra för någon annan idag.
Något annat som inte är lika bra är hur kul jag kommer ha i helgen. Jag ska umgås med min kemibok och en himlans massa mattetal.
Ikväll är det final i Idol och jag är sugen på pizza...
Någon annan än jag som känner att julen inte alls är på ingång? Jag menar, kolla vädret. Regn regn regn, inte ett spår av någon snö eller minusgrader eller gud vet vad. Och varför har jag inte smakat på en lussebulle än i år?
I mina ögon är du fortfarande bäst, Britney
Prutt
Imorgon är det en vecka till vi åker! Iiiiiiiiiiih
Och imorgon fyller Jac år, så vi ska till skolan och sjunga, FAST vi är lediga. Strongt, eller hur?
Vi kommer att dö samtidigt
Puss.
En kväll i Milton Keynes (England mars 08)
London februari 08
We are soooooo over
Jag försökte känna den där stenen rulla ned från mina axlar.
Jag försökte känna tyngdlösheten.
Jag kände ingenting.
Men what so ever, det kommer.
Aldrig mer fyyyyyyssiiiiiiikkkkkk!!!!!!!!!!
Klassfest del 1
Wave goodbye, wish me well
I år bröt jag en av dem och snart kommer jag att bryta en eller två till.
Varje år brukar jag slaviskt följa julkalendern, oavsett hur dålig den är. Jag kan tänka ååhhh nej nu måste jag se julkalendern igen, det blir ett tvång. Bara för att det är en tradition. Bara för att jag så länge jag kan minnas bänkat mig framför tv:n varje år. De senaste åren har dock varit en besvikelse. De uppfyller inte den standard som Sunes Jul och Mysteriet på Greveholm har. I år har jag inte sett ett enda avsnitt. Jag vet inte ens vad den handlar om. Egentligen är det väl mer ett bevis på att jag börjar växa upp. Jag står inte helt och hållet kvar med ena foten i barndomen. Det är nu det är dags för mig att bli sådär självständig och börja betala räkningar själv. Att sluta fly och deala med problem på egen hand.
Nästa tradition jag ska bryta är julfirandet. Inga klappar i år. Ingen gran. Vi har inte ens tagit fram en adventsljusstake här hemma, och det är andra advent idag. Ingen traditionsenlig jul med snö hemma i kalla Sverige. Det blir i stället närmare tre veckor i Sri Lanka. Närmare tre veckor i Sri Lanka med så mycket sol och värme att jag kommer glömma att julen ens finns. Jag har inte ens sett en lussebulle i år. Vad är tomten för något?
Och den tredje traditionen att bryta blir nyåret. I alla år har vår familj välkomnat det nya året tillsammans med två andra familjer som står oss himla nära. Barnen är väl mer som syskon än kompisar vad jag anser. Med andra ord har vi firat med "släkten." I år blir det på stranden med fyrverkerier och bara ben.
Det kommer bli så himla bra.
Om 12 dagar åker vi, och jag har inte ens börjat tänka på vad jag ska ta med mig. Jo, en massa klänningar och solskydd.
With every heartbeat
Jac-deppig
Ett och ett halvt år av slit och ångest. Jag minns en kväll när Sabina sov här och vi pluggade röven av oss inför ett prov. Så hårt som vi pluggade unnade vi oss att köpa kebab. Jag minns så tydligt hur jag tog fel på tågtiderna och vi var tvungna att småspringa 2 stationer i regnet för att vi hade ringt och beställt. Det matchade inte med tåg på hemvägen heller. Vi kom hem med två kalla kebabportioner och en sjöblöt pizza.
Jag minns andra gånger hur vidrigt frustrerad man blivit och bara velat dö och önskat död åt alla gubbar som kommit på allt vad heter fysik.
Och jag minns lättnaden när proven gått bra, men att sen ångesten över att ett nytt moment är på gång smyger sig upp till ytan.
Vi har bestämt att vi ska elda upp våra fysikböcker. Ha en egen fysikbrasa. Fira.
Ikväll slog det mig hur mycket jag egentligen kommer sakna lektionerna. Under två och ett halvt år (fysik A och B) har vi blivit undervisade av Jac, världens coolaste man som är underhållning av högsta grad. Utan att han vet om det själv. Och det är sorgligt att vi aldrig mer kommer ha honom, för så mycket som han fått mig att skratta, så ont i magen jag fått, det har någon annan lärare tidigare aldrig lyckats med.
Jac: "Oj, jag har lite svårt för att skriva ohm."
Jag: "HAHAHAHAHAHAAHAHAHAHHAHA"
Jag: "Jac, kan du förklara vad du gör!??!?!"
Jac: "Nä, ni får vänta och se så kanske det klarnar"
Jag: "Men vi kanske vill förstå vad det är vi håller på med?"
Jac: "Synd att ni inte är lika trötta som förra gruppen. De accepterade det bara"
Jag: "........HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH"
Jac: "Hej, det är Jac." *smask smask*
Jag: "Oj, förlåt, äter du? Stör jag?"
Jac: "Hehe, nej, jag åt ett kex när du ringde."
Jag: "HAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHHA"
Och Jacs musikskola i mitt hjärta. Jac i mitt hjärta.
Jag kommer sakna den här tiden som varit.
13
Tretton dagar kvar.
Tretton dagar kvar till sol och värme.
Till långa strandpromenader.
Till brunbrända ben.
Till solblekt hår.
Till chill vid poolen.
Till färska frukter från träden.
Till underbar mat som man får äta med händerna.
Till upplevelser.
Till erfarenhet.
Till lycka.
Om tretton dagar åker vi till Sri Lanka och jag har nog aldrig längtat mer.
And off you go
Det finns något jag har blivit bra på. Tyvärr är inte det något positivt. Jag har blivit bra på att skjuta upp saker. På måndag, dvs i övermorgon, har vi nationella prov i fysik B - en kurs på 150 poäng. Jag vet att jag borde suttit med det hela dagen, men min slappa inställning som jag besitter allra längst in i kroppen har börjat gnaga sig ut. I stället för att göra det jag borde gjort hängde jag med Maddies och Daniel i Forum under dagen. Planen var att våldta fysiken när jag kom hem, men since min mage var så tom och väntar på middag (vilket den fortfarande gör) var koncentrationen inte den bästa. Nu har jag hur som haver lyckats göra ett av övningsproven, som tack och lov inte är så dundersvårt - förutom soluppgifterna. Efter middagen blir det vidare med det. Skjut mig.
Det jag längtar allra mest till nu är den stunden jag lämnar in provet på måndag, går ut ur salen och kan andas ut med sån kraft att hela aulan blåser omkull. Den känslan. Känslan av att aldrig mer behöva läsa fysik. Jag måhända låta väldigt överdriven i det här sammanhanget, men faktum är att det är totalt tvärtom. Det går inte att sätta ord på hur underbart det kommer vara. Den stenen som vägt allra tyngst kommer trilla ned och jag kommer aldrig mer behöva lyfta upp den igen. Det är nästan så att jag borde unna mig något fint klädesplagg där på eftermiddagen bara för att jag lyckats ta mig igenom den här kursen. Creds till mig. Och alla andra som kämpat stenhårt såklart.
Eyes
Come on friends get up now, love is to be made
Inga tankar idag.
Kvällens klassfest nalkas och jag sitter här som pirat i stället för sötvattenspärla. Bajs på den.
And all the reasons not to seem pretty good
Jag tror inte på ödet.
Jag tror att allt redan är bestämt.
Allt man säger och gör.
Alla beslut man tar.
Allt.
Jag tror att det är bestämt att de som blir påkörda av bilar och dör ska gå ut i gatan i just den avgörande sekunden.
Jag tror att när man träffar den man vill leva resten av sitt liv med är det menat att man skulle befinna sig på samma plats i just den stunden. Det är därför man kan säga att det finns någon för alla.
Jag tror att alla misstag man begår är menade att begås och avsedda för att lära en något.
Jag tror att när ett långt förhållande tar slut är det förutbestämt. Förutbestämt att det inte skulle fungera för alltid utan bara ge personerna i fråga livserfarenhet.
Jag tror att det är bestämt när man ska födas.
Jag tror att det är bestämt när man ska dö.
Jag tror inte på ödet.
Det finns inte.
Allt du gör idag, imorgon, om ett år, om tio år - det finns någonstans. Någonstans ligger det i ett abstrakt arkiv och väntar på att bli avbockat.
Allt du gör idag, imorgon, om ett år, om tio år - det är redan bestämt.
Elephant juice
Du kommer aldrig att misslyckas, Maddies.
You’ve been sitting on the sidewalks wondering what went wrong with your life
Det är märkligt hur årstid och väder kan styra så starkt över mitt humör.
Jag vet inte en enda höst eller vinter då jag undgått att fundera över livets verkliga mening. Vad jag gör på jorden och om det jag gör verkligen tjänar någonting till. Om jag över huvud taget borde bry mig så mycket om allt jag intensivt fokuserar på, när livet är för kort för att låta bli att njuta av det fullt ut. Jag kan tveka på den här satsningen med betygen, eftersom jag ändå i slutändan inte kommer ha någon nytta av dem. De är ju bara några bokstäver på ett papper som beskriver hur väl jag skött mig. Inte mer. De säger inget om mig som person. Vad långsökt det blev nu..
Dock känns det på senaste tiden som jag gått ganska mycket emot strömmen vad gäller allt med humör. För det första har det varit väldigt mycket att göra under det här året. Väldigt mycket som jag mått bra av. Förutom de stunder då skolan är ohanterbar, då man isolerar sig från omvärlden och går in i väggen. Trots alla de svackor man haft med skolförhållandet, har allt det andra vägt upp och övervunnit. Jag har lärt mig att se saker från ett annat perspektiv. Jag har lärt mig att se det positiva i stället för det negativa - även om jag inte riktigt är där helt än.
För det andra har det snöat. Det gör mig glad, för då vaknar barnet i mig. En annan femma är ju att det inte finns ett spår kvar av den nu. Upplevt den har jag i alla fall fått göra. Då kan jag åka till Sri Lanka om idag 15 dagar och känna att jag inte gått miste om något. Förutom kanske den där sedvanliga Svensson-julen, men det är skitsamma. Den har jag haft varje år och jag välkomnar nu i stället något som bryter mot traditionen med öppna armar. Jag ska bli så brun. Och så snygg. Och må så bra.
The trouble comes when I have to jump
Det finns många anledningar till att slaviskt följa Grey's Anatomy.
En av dem är för att man inser så mycket.
Det spelar ingen roll om det är något man redan vet.
Det spelar faktiskt ingen roll.
För det är sånt man med jämna mellanrum glömmer bort.
Sånt som hamnar någonstans i bakhuvudet i ett suddigt hörn.
Sånt som man inte hinner tänka på när omgivningen är så intensiv.
Sånt som inte borde glömmas bort.
Sånt som vi borde bli påminda om varje dag.
Ikväll sa de något bra igen.
Något som fick mig att åter inse hur mycket jag borde ändra perspektiv på saker och ting.
Livet är det mest ömtåliga, flyktiga och oförutsägbara som finns.
Issa skickade lite fler Malta-bilder
When hopes and dreams are far away and you feel like you can't face the day
Även om jag önskar att jag varit mer effektiv idag vad gäller plugg, har jag ändå fått ut ganska mycket av dagen.
Jenny ringde mig och undrade varför jag inte hade ringt - jag hade ju ett "ärende" där idag. Hon berättade att hon vaknat av att någon ringde frenetiskt på dörren och misstänkte att det var jag (eftersom jag sagt att jag skulle ringa efter 12.) Till hennes besvikelse(?) var det bara Millan som kom hem lite tidigare från skolan. Dörrplingandet hade väckt Jenny ur hennes dröm där hon hade kräftor i persiennerna. Jag fattade ingenting. Så har jag aldrig drömt. Skratt. Skratt.
Sen träffades vi. Vi gick till ICA. Jag köpte sånt som tjejer behöver och Jenny köpte 40 skivor salami till lunch. Speciellt utmärkande är att fokusera intensivt på ett speciellt intresseområde. Salami va. Puss, Jenny. Sen kilade vi upp till mig och pluggade. Det gick okej. Jag kom till min förfäran på att vi glömt ta itu med ärendet, så vi sprang upp till Jenny igen. Biffen fixades. Millan satt i soffan och kollade på slapp eftermiddags-TV. Jag satte mig ned och bad att få ha en fin diskussion och personlig rådgivning angående för- och nackdelar med Sveriges och USA:s statsskick inför mitt samhällskunskapsprov på fredag. Jag fick mer än jag behövde. Ungen är ju ffs född 93. Jag är tre år äldre! Hon kan hästlängder mer än jag. Ibland undrar jag om hon inte kommer från en annan planet (det är menat som en komplimang!)
Jag sprang tacksam hem igen, slängde i mig middag lite hastigt och stack till träningen. Idag var jag ett energiknippe. Först 30 minuter spuuurt på bandet, sen en timmes bodypump. Gissa vem som är mör.
Och om 20 minuter är det Grey's anatomy, höjdpunkten på veckan.
Förresten, angående fredag blir jag nog sötvattenspärla (om ingen kan hjälpa mig att komma på något bättre?)
If you fall I will catch you, I'll be waiting
Jag har massa att se framemot.
Om 17 dagar är det jullov=om 17 dagar åker vi till Sri Lanka.
I vår försvinner fysik B, matte E och svenska B från schemat.
I vår är det fullt med studentskivor.
På sport- eller påsklovet ska jag utomlands till destination värme med älskade Issa.
Åhh vad jag känner att allt bara är bra nu.
Vi får se vart tiden tar mig.
I've got to get that message home
Jag säger det igen: jag älskar gamla bilder. I stället för att läsa till samhällskunskapsprovet som jag borde göra, har jag ägnat den senaste halvtimmen åt att kolla igenom en mapp med bilder från helt random tillfällen. Som den här. På den tiden då man hade med sig kameran vareviga dag till skolan. Minns du KS, Ellis?
Syssling
Du vet att verkligheten, är inte alltid så verklig
Nä, ändring ska det bli. Precis som jag påstår att det ska bli med allt annat.
Livet är för kort för att bete sig som en som inte fattar någonting.
Idag höll jag mitt engelskatal. Det gick förvånansvärt bra för att vara jag, tror jag. Ända till Viktor sa att jag pratade i 180 km/h. Fast det gjorde jag inte. Tror jag. Det kändes inte så i alla fall. Viktor sa att han skojade. Det var väl ett skämt bara det.
C, S och jag gick till Forum på superhåltimmen och gjorde kemiuppgiften och drack chai-latte och kaffe på barista. Sen fick thairestaurangen stå får lunchen.
Svenskan på eftermiddagen kändes lagom nödvändig. Eugenia och jag förberedde redovisningen, några kollektiv-skolkade och Gustav och Fredrik tävlade om vem som kunde knäppa upp mitt behåband flest gånger. Ingen lyckades. Jag vann. Jag får göra det varje kväll.
Och imorgon är vi lediga. Sug på den!
In this moment forever
Allra helst vill jag skriva precis det jag känner för, men med risk för att bli alldeles för blottad och kanske klankad på avstår jag hellre.
Så.
Den här bloggen som egentligen inte är värd att kallas för blogg förrän den uppnått något som tillfredsställer många, behöver fräschas upp. Hjälp mig.
