Det är märkligt hur årstid och väder kan styra så starkt över mitt humör.
Jag vet inte en enda höst eller vinter då jag undgått att fundera över livets verkliga mening. Vad jag gör på jorden och om det jag gör verkligen tjänar någonting till. Om jag över huvud taget borde bry mig så mycket om allt jag intensivt fokuserar på, när livet är för kort för att låta bli att njuta av det fullt ut. Jag kan tveka på den här satsningen med betygen, eftersom jag ändå i slutändan inte kommer ha någon nytta av dem. De är ju bara några bokstäver på ett papper som beskriver hur väl jag skött mig. Inte mer. De säger inget om mig som person. Vad långsökt det blev nu..
Dock känns det på senaste tiden som jag gått ganska mycket emot strömmen vad gäller allt med humör. För det första har det varit väldigt mycket att göra under det här året. Väldigt mycket som jag mått bra av. Förutom de stunder då skolan är ohanterbar, då man isolerar sig från omvärlden och går in i väggen. Trots alla de svackor man haft med skolförhållandet, har allt det andra vägt upp och övervunnit. Jag har lärt mig att se saker från ett annat perspektiv. Jag har lärt mig att se det positiva i stället för det negativa - även om jag inte riktigt är där helt än.
För det andra har det snöat. Det gör mig glad, för då vaknar barnet i mig. En annan femma är ju att det inte finns ett spår kvar av den nu. Upplevt den har jag i alla fall fått göra. Då kan jag åka till Sri Lanka om idag 15 dagar och känna att jag inte gått miste om något. Förutom kanske den där sedvanliga Svensson-julen, men det är skitsamma. Den har jag haft varje år och jag välkomnar nu i stället något som bryter mot traditionen med öppna armar. Jag ska bli så brun. Och så snygg. Och må så bra.