Börjar känna att jag tränat lite väl mycket och hårt de senaste dagarna och inte gett kroppen tillräckligt med tid för återhämtning. Har träningsvärk ganska precis överallt. Idag har jag kört dubbelpass, först spinning och sedan crosstraining. Kul! Död tjej nu dock.

Jag åker till Thailand på söndag. Har verkligen inte förstått det. Snart ligger jag platt under solen på en strand vid ett turkost hav och gör inget annat än tar det lugnt. Då blir det återhämtning så det skriker om det för kroppen min. Men den mår bra och är stark och jag älskar att träna.

Nu ska jag jobba 16-20 och sen hem och ta det piano och ha mysigt framför TV:n med turkisk yoghurt, valnötter och honung (tack Ella som visade mig!)

Förlåt för tråkig blogg, men jag gör liksom så mycket annat än att tänka nu för tiden.

Igår hade jag en fin vän på besök. Han lagade lunch åt mig och pratade med mig. Hjälpte mig packa gjorde han också. Det gick rätt bra(?) med tanke på att han mer än halverade min packning. Bra brud.
Han saknar sin flickvän. Jag saknar också hans flickvän. Och hennes kompis. (Men jag åker snart till Thailand och får träffa dem en liten stund!!!!)

Såhär fina var vi på nyår 09/10.

Dessa fina flickor ska jag krama på inom en vecka!

För övrigt saknar jag det där superlånga håret jag hade det nyåret. Och lite att det var brunt också. Funtar starkt på att göra om det. We'll see.

Nu ska jag snart sticka och träna crossfit med R. Beställde en spya igår av honom så vi får väl se vart det här slutar. Intressant.

Vet ni.
Jag har nog aldrig någonsin förr känt mig så tillfreds med livet som jag gör nu. Det är en underbar och ganska obekant känsla, och det är så fantastiskt härligt.
Kroppen känns så lätt. Allt som någonsin varit betungande har runnit av mig och håret blåser i en medvind som lovordar om lycka och framgång.

Är det tillåtet att känna sig såhär bra och genuint lycklig? (Brukar inte det föra något ont med sig?)

Jag är så stark i mig själv just nu.
Låt mig få stanna här. Snälla.

Tränade med Malin idag på SATS Stureplan. Bruden är så sjukt stark, ska tävla i SM i crossfit. Så därför blev det ett crossfitpass idag och lite intervaller på löpbandet som avslut, tjohej! Döda tjejer. Men våra kroppar är starka och fantastiska och älskar utmaningar, blodsmak och träningsvärk.

Five finger shoes, rosa och magnesium!

Lilla jag

Plockar fram bikinis och shorts och skriver en lista på saker jag behöver (läs: vill ha) köpa innan Thailand. Det känns lite overkligt att jag om exakt två veckor flyr landet för ett tag. Har inte riktigt fattat det än.
Idag är min första riktigt lediga dag på jag vet inte hur länge nu. Uppskattas, får massa gjort. Springer runt i träningslinne och trosor och rensar mitt rum på all möjlig skit, upptäcker hur sjukt jävla mycket träningskläder jag har (det blev ju inte bättre av att Stadium hade mellandagsrea och att jag får 25% på SATS, OH MY!) sorterar om, smygpackar, lyssnar på hög musik, ler för mig själv och känner att tillvaron känns obehagligt okej just nu.

Senare idag blir det ett cykelpass och hårdträning av ben och rumpa. Thailand 2011 alltså.
För övrigt ska jag jobba typ varje dag den här veckan + helg. R säger att jag äter alldeles för lite protein om jag ska bli sådär stark som jag går runt och säger. Blir några fler ägg till frukost. Pappa säger att han måste öppna hönsfarm om jag ska hålla på såhär. Najz.
Chinsen går framåt, jag blir starkare och klarar av tyngre vikt på latsdragen. Sorgligt nog är jag fortfarande för svag för att lyfta upp mig själv. Men innan sista mars sitter det, yes.


Här kommer Pippi Långstrump!

Det finns så mycket saker jag har lovat mig själv inför 2011.
Mod däribland.

För två dygn sedan försvann två av mina allra närmsta till Asien för att stanna i lite mer än tre månader. Det blev mycket tårar från min sida och insidan sved, men kanske är det ett tillfälle att ta i akt. Ett tillfälle att lära mig att vara stark, att tro på mig själv lite mer. Att lära känna den jag är.
Det sista C sa till mig innan jag gick därifrån var "var stark."
Men jag känner mig ensam. Skör och lite rädd för den där verkligheten som ibland kommer alldeles för nära.
Det kan göra så ont att sakna. Men jag ska inte sakna. I stället ska jag längta. För det finns en skillnad mellan längtan och saknad, även fast den kanske är hårfin. Saknad handlar om någon eller något som varit och aldrig kommer igen, och längtan infinner sig bara under en begränsad tidsperiod. För längtar man efter någon eller något kommer den eller det igen. Och jag längtar.
Trots att de är så långt ifrån mig känns det konstigt nog som att de fortfarande är här. Kanske är det för att de skapat sina alldeles egna små rum i mitt hjärta. Mina fina tjejer.

Annars jobbar jag mest. Tränar. Försöker sysselsätta mig så mycket jag kan för att slippa tänka.
Idag bokade jag Thailand med min syssling Ellen. Vi sticker den 16/1 och kommer hem den 31/1. Need it.

Gott nytt år på er!