Jag är kass på att uppdatera under dagarna. Förlåt mig. Det är ju sommar. Om man kan kalla det för sommar? Vädret  tyder inte på det, men det börjar ju bli en vana att de svenska somrarna ser ut på detta vis nu för tiden...
Söstra mi och jag åt frulle tillsammans. Ingen sa ett knyst. Vi hade lovat mamma att handla, så vi gick en långprommis och sen blev det affären på vägen hem. Vi slötittade på Lost. Malin kom förbi senare än beräknat p.g.a. krångel med någon X-box-upplockare. Sunes sommar was the shit. Nä, men den är ju så ofantligt rolig så vi såg den. Älska när pappa Rudolf börjar berätta om hur himla bra läkkött han har och att de sa det till honom redan på BB. När han sen kommer in på att man behövde plocka ut honom ur hans mamma med tång och sugklocka får jag ont i magen. Jag hade bananskalle upp till sjätte klass i stort sett. Haha. Ser du något tåg Karin?! Inte jag heller! Puss på dig Rudolf. Sen lagade Malin och jag mat. Eller jag lagade. Malin såg på. Ingen uppskattade det förutom vi två. Jag sa till mamma att hon skulle vara glad för att jag lagade mat. Ja, TACK! Det var.. och sen kom hon inte längre. Enastående? Speciellt? Vad var det? Det är lugnt om du inte älskar allt hos mig mamsen, jag vet att jag finns i ditt hjärta ändå! Skämt åsido, men det är ju sant. Du kan göra mamma stolt en annan dag. Efter maten gick Malin och jag en runda i Saltis. Älskar älskar älskar att andas in den ljuva sommarluften i lungorna. Ni vet när det doftar sådär härligt om alla blommor. De där lukterna man bara känner på kvällen. Mums. Sommar.
Resten av kvällen har jag desperat försökt leta upp bra böcker på internet så att jag kan köpa imorgon. Måste nämligen ha till Finland. Malin och jag ska till stan förstår ni, och då vore det bra om jag kunde ta en sväng in i bokaffären och plocka åt mig det jag vill ha dirr. Tips, någon? Utöver det måste jag köpa nya, vita Keds och lite hygienartiklar. Sen blir det höjdpunkten: SUSHIBUFFET! Yummie. Det vattnas i munnen på mig när jag tänker på det så jag måste sluta. Och på kvällen sjunger Anders Lundin med sina gäster på Skansen. Det ska vi se! Det är sommar det.

Det blir aldrig som man tänkt sig. Utgång var till viss del planerad igår, men se så det gick. Middagen inföll lite väl sent och hela grejen kroppen sätter igång när man ska smälta maten gjorde oss rätt trötta. Så det blev film och lite mörk choklad för min och Sabbans del. No country for old men. Euw vilken äckelman säger jag bara. Det blev lite sent. Sista tåget hade precis på minuten gått när S kom på idén att hon kanske borde bege sig. Bussarna skulle inte börja gå förrän vid 2 på natten. Är det okej att jag sover över? DET ÄR KLART DET ÄR. (Du behöver inte ens fråga.)

Idag träffade jag Carran i Sickla. Vi tog en liten tur i affärerna, jag var på jakt efter sandaler. Lyckan var med mig idag. Fyndade också en tröja/tunika inför Jennys föräldrars 50-årsfest på lördag. Nu har jag hela looken planerad! Score. C och jag lunchade på Sandy's. Sen gick vi lite mer i affärer. Klockan slog fyra. Spinningen började. Benen dog. Benen är fortfarande döda. Efter passet när vi låg där så romantiskt på varsin tunn madrass på golvet för att göra situps slängde jag ett öga på klockan. Carro, vi har bara 25 minuter kvar att spendera tillsammans innan vi skiljs åt för resten av sommaren. Ska vi inte göra det lite finare? Så vi tog några situps till. Carro tyckte det där med 25 minuter lät så ledsamt så hon ringde mor sin och frågade om inte jag kunde få grilla med dem hemma hos dem. Det gick an. DET VAR GUDOMLIGT GOTT. Sen bar det av hem. Antar att C i detta ögonblick packar för fullt. Hon och Sabina ska back to England i(natt)morgon. Fubb. Jag sticker först i augusti. Och jag kommer inte träffa dessa underbara vänner förrän om jättemånga veckor när de kommer hem från Grekland. 12e augusti. Nämen vilket sammanträffande, det är ju återträffsdatumet! Och den 16e augusti är det ju England för min del. Aaaee, inte deppa nu. Upp med hakan. Vi blir ännu gladare när vi ses nästa gång då. Men det går ju inte att förneka. Jag kommer sakna er.

Jag har alltid varit en morgonmänniska. Hur sent jag än går och lägger mig vaknar jag på tok för tidigt. Har precis slängt i mig en tallrik havregrynsgröt med jordgubbar och mjölk och tänkte ta mig i kragen och bege mig ut på en springtur så fort matsmältningsprocessen är över. Senare kommer Sabztah Blaxtah Gangztah Wangztah ut till Saltis och gör mig lite sällskap. Var vi äter får vi se. Ikväll då? Utgång? Perhaps.

Jag har vaknat på Daugavas botten. Det finns så mycket att berätta men inget att förstå. Vi har haft det kul jämt och ständigt och jag tror aldrig jag skrattat så mycket under en vecka. Det vi varit med om under loppet av några dagar är saker man sällan får uppleva under ett helt liv. Jag syftar inte bara på själva seglingen, utan även alla dessa random händelser man aldrig räknat med. Det bästa av allt var att hela resan var flera varv runt jorden över förväntan.
Redan efter en dag var vi förälskade i hela besättningen. Så härliga, äkta och jordnära människor är sällsynt att träffa på i så stora grupper. Projektet vi var där för att genomföra, Baltic Sea Project, gick väl mindre bra. Inte en kotte i Estland kunde snacka engelska så inte kunde man göra sig förstådd heller. Inte mig emot. Jag hade ändå inte en aning om vad jag skulle säga. Så det blev att stå och ta emot pengar från människor som ville kliva ombord på världens bästa båt. Så söta som vi var där vi stod drog vi väl in miljoner. En kväll lekte vi kurragömma med besättningen. Jag letade. Tobbe och Anton sprang iväg och smygåt bullar och rullade in på båten igen bakom två gröna soptunnor. Carro satt på Affe. Inte bokstavligt. Lennart vann. Men jag har redan tagit det snacket med den luckan. Det blev midsommar. Dundermiddag. Pia sjöng om Briggen girls som längtade efter snopp. Skål kapten! Vi gick ut och tränade inför dragkampen som skulle ske mellan oss och Götheborgs besättning. Affe lekte Anna från ambassaden om vartannat. Kom upp så vackert. Kisspaus på vägen. Happ, då har man sett den också. Ful var den. Vi förlorade dragkampen. Lena försökte ge oss shots. Jag lovar, jag säger inget. Pia ville att jag skulle följa med henne (läs: drog med mig) på toaletten så hon kunde kissa. En grabb som kom från en stad mellan Vänern och Vättern som "ingen hade hört talas om" berättade hur mycket han saknade att fira midsommar med sin mamma. Carro lyssnade för att hon tyckte han var så snygg och ville inte vara oförskämd. Jag tyckte han såg ut som Näcken. Men man kan vara trevlig för det. Vi vandrade tillbaka till briggen igen. Jag gick arm i arm med Lena. Hon vägrade böja benet när hon skulle hoppa ned från en mur. Jag tog emot henne och gissa om hon ramlade ihop i en liten hög? Ja. Och flaskan hon tagit med från Götheborgstältet hade hon innanför jackan. Jag skrattade som aldrig förr och oj så jag tränade magmusklerna. Det gjorde nog Sabina, Carro och Karro också för den delen. Måste du bajsa? Lena sa att jag skulle vara tyst annars skulle hon kissa på sig. Jag skrattade ännu mer. Lena kissade på sig. Jag dog. Kanske ska tilläggas att denna dam och hennes syster (Pia) var 50+. Jag följer med dig över till din båt så du kan byta kläder sa jag. Nej, jag kan låna dina trosor. Jag följde med Lena ändå. En blöt puss på kinden fick jag. Tack så hemskt mycket. Vi gick ut igen. Sen bar det ut i Tallinn. Fast Sabban och jag följde Lena över till hennes båt igen, hon kunde inte följa med. Vi hjälper dig över. Nej, det behövs inte. Jo, tänk om du ramlar i vattnet. Men det är ju bara kuuul. Vi fick varsin blöt puss på kinden igen. Tallinn nästa. Vad hände med kontraktet egentligen? Vi var glada som aldrig förr. Tyst nu, Emma. Hick! Vi lade oss i en böghög på Tallinns torg. Aj på riktigt! Reggaeklubb med fräna toaletter. Är det ni som är Anton och Affe? Du vet, de som sjunger. Sen sjöng jag. Affe tänkte länge. ...nä, det är nog en annan Anton och Affe. Kocken, Carran och jag ville ha nattmat. Ska vi ta en taxi till Donken? Vad fan håller ni på med!? HALLÅ ELLLEEEERRRRR! Donken var stängt. Hesburger också. Alla blomstånd var dock öppna. Klockan var väl en sisådär 4 på natten. Var det för midsommars skull? Would you like to pimp my krans? Och kocken var seriöst villig att pröjsa blommor för att få Carrans krans pimpad. Sweet. Det blev gatuköket i stället. De sålde kebab, men vi hann aldrig få någon. Stötte på massa Johnson's och kocken tyckte det började bli äckligt så vi drog. Have you tasted Johnson's temptation? Ask him how his Johnson is. How is your Johnson? Sen gick vi. Hem till briggen. Fina briggen. Det blev nattmat. Midsommarmiddagsrester. Sillburken kraschade i golvet. Förlåt. Det var gott i alla fall. Sabban och jag satt uppe lite längre med Tobbe och Karolina. Hur många tryck tror du? När er fröken kommer.. då ska vi göra en liten sketch. Klitsch. Godnatt. Affe hade ångest dagen efter. Är jag en dålig människa? Nej Affe, du är en skitbra människa. Det blev söndag och dags för att lägga loss och bege oss till Riga. Lena och Pia kom förbi som hastigast. Lena var stolt(?) Nej men heeej, där är ju min kompis. Tack för att du hjälpte mig i förrgår. Vi ses i Riga! Vi sågs aldrig i Riga, men varför får jag inte säga. Innan vi lade ut hade vi möten. Ett av dem handlade om hur högt ovanför kaffet man skulle hälla i mjölken för att det inte skulle skvätta. Brukar du ha bröstmjölk i ditt kaffe? Vi seglade iväg. Det var mäktigt när vi seglade förbi Götheborg och tutade. Alla som stod uppe på den båten vinkade. De tutade också. Bilar runt omkring oss tutade även de. Det var en så mycket större grej än vi någonsin förstått. Carro och jag hade gemensam vakt. Vi var galet taggade innan vi skulle sova de futtiga små timmarna innan vår vakt började. 00-04. Ingen av oss sov. Vi klev upp på däck när klockan närmade sig vårt slag och kände dirr hur det gungeligungade. Konsten för att inte bli sjösjuk är att äta hela tiden och inte frysa. Vi knarkade knäckebröd och gröna äpplen. Det hjälpte inte för min del. Jag mådde illa konstant i två dygn. Det gungade visserligen inte nådigt vid vissa tillfällen, men usch så jag mådde illa. Jag är så jävla kass på att hantera kräk. Därför vägrade jag spy. Jag stod och höll i relingen under varje vakt och höll blicken på horisonten. Du är en kass sjöman, Emma. Jag fattar inte varför jag inte kan skärpa mig? Varför kan jag inte bara släppa ut det som vill ut och sen må bra igen? Vad är det som hindrar mig? Jag fattar inte. Skärpning ska det bli, men det kan ta tid. Sabina och Karro hade 04-08-passet samt 16-20-passet. Var det du som spydde i lovart? Bröd på kinden, eller hur var det? Jag skulle aldrig kunna bli seglare om jag ska må såhär illa konstant. Men du piggnade ju till på slutet! Ja, det var när båten gick på motor och vi körde på en flod! Mattias (kocken) fyllde 21 den kvällen vi anlände till Riga. Det blev chokladkaka för att fira när vi körde på floden. Var det Daugava förresten? Mäktigt i så fall. För er som älskar Winnerbäck fattar ni. På kvällen blev det singstar. Lina har ljuvlig röst. Sabban och jag var uppesittare återigen. Magnus drog fram någon låt om någon Theobald. Tre, fyra fot lång sjöng de. Kocken kom på att det var ju jävligt långt. Affe påstod att det var ganska normalt för hans del om man vek den dubbel. Dagen efter hjälpte vi kocken att handla. När vi kom tillbaka fanns det ingen annan väg in än att krypa under stängslet. Vi blev smått kriminella. Kocken lagade mat. Pressen kom. What is this you are cooking? It's pasta. And this is carbonara. It's a variant. Senare kom 150 gäster. Vi serverade. En gubbe blev purken för att det inte serverades gin på båten eftersom det är det man dricker på en båt. Inte mitt fel. Vem var det som sa att jag skulle ta två sötningspiller i mitt kaffe!? Sen fick vi följa med besättningen ut. Tjejer, jag tipsar er absolut inte om att gå upp och sno en vinflaska där uppifrån och klunka den på rummet innan. På väg in mot stan gick vi förbi en Statoilmack. Tobbe och Carro ville ha kvällskorv. Jag joinade i matteamet. Beigta Balle. Balle på lettiska betyder party. Otippat. Vi hamnade på någon uteservering. Och vad har vi lärt oss idag? Man ska inte spy i motvind! Det blev nattmat igen. Gary droppade glaset på golvet, pinsamt. Jag måste skita. Dagen efter var det dags att packa färdigt. Jag kan vispa omelett med min mage. Det blev farväl. Usch så ont det kan göra i ens hjärta. Jag hatar avsked mer än något annat. När briggen seglade iväg från oss och vi stod kvar på kajen brast det inom mig. Tårar rinner, hoppet försvinner, tänk att stå ensam kvar. Jag blev så himla ledsen i ögat. Hejdå. Inte för alltid väl? Det blir ju återträff. Ryanair tog oss hem till Sverige igen. Bara för att jag flög i gummistövlar va. Jag saknade det hela kvällen. Jag har saknat det hela dagen idag. Det är så tomt. Så tyst. Jag går och deppar i stället för att vara glad för att jag varit med om det. Jag är så himla bra på sånt. Nu har jag lyssnat på Lars Winnerbäcks Dom Tomma Stegen hela kvällen. Den får mig att tänka på briggenäventyret. Jag säger det igen. Jag saknar det så. Så jävla mycket. Jag skulle göra vad som helst för att komma tillbaka. Jajemen.

Jag är hemma. Hel. Tro det eller ej. Seglingen var inte det lugnaste man varit med om. Underbart har det varit i alla fall. Jag saknar det så så så så så och när jag skriver det här sitter jag med gråten i halsen. Ett milslångt inlägg med bilder och text om detta fantastiska äventyr kommer en annan dag. De här dagarna hjälpte mig att komma över ett och annat men att också komma in på ett och annat. Är det bättre eller sämre vet jag inte. JAG SAKNAR BRIGGEN TRE KRONOR OCH DESS UNDERBARA BESÄTTNING. Ta mig tillbaka. Hallå eller. Jajemen. Pappa snälla kan vi åka hem en dag tidigare från Finland? Nu börjar jag gråta. Hejdå.

Läget är såhär va. Jag kommer vara borta i Tallinn och Riga från och med idag (17/6) till och med 26/6 eller 27/6, kommer inte riktigt ihåg. Hoppas jag inte mister för många av er under tiden. Om ca 10 dagar är jag tillbaka med nya krafter och massa fina (förhoppningsvis) bilder. Håll till godo, puuussss.

Jenny och jag har gjort det vi är bäst på när vi är tillsammans. Absolut ingenting. Det blir det där att gå ned till ICA och köpa något, upp och dega vid tv:n och datorn, prata om massa, äta middag och så ned till ICA igen för att åter komma upp och se på tv. Kreativt va? Inte speciellt. Men är man två om det blir det så mycket mysigare och man behöver inte känna sig misslyckad. Jag drabbades dessutom halvt av en chock idag när min kära lilla vän sa: "jag hatar att säga det här... men ska vi ta en promenad?" Jag var på utan tvekan. Ett skratt eller två blev det också när Jenny valde att gå i skogen med flipflops och inte skogsvänliga skor. Men det är sådant hon gör. Min vän. Och jag är inte det minsta förvånad. Det är så hon är. Min vän.

Efter att ha ätit apelsinchoklad och x antal chilinötter utan någon vidare motion utöver en timmes promenad blir det ut och springa imorgon. Hade egentligen planerat att springa en mil idag, men någon smärta i min höft som får mig att känna mig som en åldrig sa ifrån. Får hoppas att den är borta till imorgon. Jag är i desperat behov av träning. Spinningen igår gjorde i alla fall susen. Imorgon blir det först och främst att gå ned till vårdcentralen och ta fästingspruta med lillasyster. Hon är något rädd och jag bryr mig inte ett skvatt. Jag har varit med om smärta som inte kan mäta sig med denna över huvud taget. Sen joggajoggajoggaJOGGA. Och så måste jag måla naglarna. Blått får det bli. Sen blir det väl att ta itu med den sista packningen, för imorgon åker jag ju med briggen Tre Kronor if you remember? Det var menat att pappa skulle köra mig till Tallink-båten som ska ta oss till Tallinn och briggen, men när Sabina såhär på kvällningen ringde och frågade vänligt om hon kunde joina in tha car och jag frågade mor min (pappis var inte hemma), sa hon att pappa planerat att åka tunnelbana med mig in. Whaaaaaaat? Hallå? Tjena vadå? Min familj i ett nötskal. Och mamma ville att jag skulle packa allt i olika plastpåsar. Men hej, visst, jaja. När jag sen sa att absolut ingen annan skulle ha packat så utom jag blev hon jätteförvånad. Ibland undrar man...

Min fina spellista har reducerats från 19 godingar till 18, men det är inget att hänga läpp över.
Här kommer listan, direktimporterad från min röda iPod.
HJÄRTA heter den.

Counting Crows - Holiday in Spain
Neutral Milk Hotel - In the aeroplane over the sea
Lifehouse - Broken
The Wallflowers - Closer to you
Coldplay - Fix you
Goo Goo Dolls - Iris
The Slip - Life in disguise
Lars Winnerbäck & Miss Li - Om du lämnade mig nu
The Killers - Read my mind
Robbie Robertson - Shine your light
Eskobar & Heather Nova - Someone new
The Honorary Title - Stay away
Regina Spektor - Us
Bethany Joy Lenz & Tyler Hilton - When the stars go blue
U2 - With or without you
The Weepies - World spins madly on
Lars Winnerbäck - Elegi
Jose Vanders - A little love song

Så ser listan ut för tillfället, men den väntar självfallet tillökning. Shout Out Louds har ju en given plats. Och Patrick Park. Oh Laura vore inte heller helt fel. För att inte tala om Gyllene Tider. Och Kent. Ja, ni fattar. Jag har en del kvar.
Jag säger till när HJÄRTA är fullständig. Om den någonsin blir det.

Det är ofredande att se slitna kvinnor och män vingla fram på vägarna. Det är äckligt.
Idag när jag gick hem från tåget såg jag ett par, 45+ och alldeles dyngraka. Han försökte hjälpa henne med väskan, vinglade till, tog tag i henne som stöd, hon vinglade till osv osv. Jag gav dem hatblicken. Var nära på att filma. De kommer hit från sitt lilla kyffe och förstör omgivningen. Jag menar, jag tycker det är fint här ute, men folk som dessa får mig att ändra min bild av miljön. Det drar ned poängen så oerhört. Inte nog med att de hänger här nedanför, de har också tagit över centrum. Jag vet att mormor har klagat på att de står där utanför och stinker. Det gör de verkligen. A-laget, snälla kan ni gå och gömma er någonstans så vi slipper se er? Alla har stått ut med att det varit såhär så himla länge, men nu börjar jag reagera. Sluta ta till spriten för att bli glada. Dränk inte era sorger i alkoholen. Gör något av livet i stället. Var glada för att ni belönats med att leva. Det gör man inte länge, så gör något av det lilla liv ni har. Än är det inte för sent. Kom igen, get real.

Dum som jag är hade jag såklart glömt bort de enorma blåsorna jag fått på mina fötter sen Ellas och min långpromenad igår. Inte så konstigt kanske om man går Saltis runt i Converse..? Dumma mig. Inte heller är benhinnorna helt friska. Det är bara önsketänkande. Inget springa blev det för min del alltså. Några futtiga sit ups var det jag lyckades med innan jag tröttnade. Jag vill verkligen göra någonting. Kanske borde ta en dusch. Något. Jag hatar sådana här dagar när absolut noll händer. Här kan vi snacka slösa bort tiden. Man kan ju alltid hoppas att morgondagen blir lika rolig som denna dag var tråkig. Då går man jämnt ut. Eller äsch. Ni fattar.

Jag har gjort en ny spellista på min iPod. Den innehåller 19 av mina absoluta favoritlåtar. Notera att jag har närmare 2000 låtar på iPoden. Det finns något i de här 19 låtarna som gör att jag inte kan tröttna på dem. De kan spelas om och om igen utan att jag suckar och trycker på nästa-knappen. Det låter fånigt, men sådana låtar är fina. De är lite som en del av mig. Vad klyschigt det blev nu, inte menat så. Antagligen känner många av er likadant för särskilda melodier.

Jag borde sova vid det här laget. Det är inte direkt så att jag ska upp i nådig tid imorgon bitti, men det verkar inte hindra mig från att sitta här och knappa. Hur som helst så vann Sverige. Det är välkänt vid det här laget.
När jag klev av tåget stod Jenny på stationen med sin pojkvän. Hon skulle lämna av honom och vi tog sedan sällis hem. Jag fick höra ett och annat, men det kan inte skrivas här. Bara så du vet så finns jag alltid för dig, vännen. Någonstans mellan den 25e och 7e ska vi ta en sushilunch/middag och ha långsnack. Det behövs från bådas sidor.

Som tidigare nämnts ska Sabina, Carro, Karro och jag ut och segla nästa vecka. Ni ska se packlistan. Gummistövlar, skor med tjocka sulor, underställ och dylikt. Ett: Jag äger varken skor med tjocka sulor eller underställ eller något annat som har med detta att göra. Två: Ryan air låter en ha max 15 kg i väskan och dödar en nästan om man går över. Bara lakan tar ju typ två kg.. "Glöm modet när ni packar." Ja, det är väl ganska klart, men inte katten vill jag se ut som en tok heller. Äsch, det får bli Sverige-stället va. Sabina och jag spenderade tack vare denna packlista hela dagen förgäves letandes efter ny bikini, eventuella gummistövlar osv. Jag kom hem med en ansiktsspray från Make Up Store, ett par underbart snygga Miss Sixty-jeans som mina päron vägrar att betala och ett blått nagellack från Viva la Diva. Yes! Precis det som behövdes inför briggen. Nu är jag packad och klar. Ljug inte. Jag får väl ha som ursäkt att jag inte vill bryta naglarna. Då kommer man billigast undan.

Jag vet inte varför, men jag tänker på dig ändå.

Igår bjussade Maddies folket på middag. Det första alla fick göra var att dra en lapp ur ett fat. På lappens baksida fanns det tre olika punkter och på framsidan fanns en bild på en grabb. Punkterna beskrev händelsen mellan en tjej som fanns på middag och den killen som var på lappen. Alla lappar var olika och till varje tjej fanns en tillhörande pojke. Leken gick ut på att lyckas ta reda på vem av tjejerna som hade fått till det med denna grabb som fanns på bilden och med hjälp av de tre punkterna kunde man ställa frågor lite diskret och eventuellt lyckas luska ut vem bruttan var. Vid middagen parades tjej och lapp ihop rätt. Jag blev inte paff när jag fick min, Maddies. (Jag kan förklara mig och jag har inte gjort något med honom. Det är en viss S som inte kunde infinna sig som är den skyldige, men jag tackar och tar emot!) Hur som haver var vi sedan tvungna att förklara hela situationen. Carro och 14-åringen. Hanna och Britz. Amanda och Klingan. Jag och mannen-på-den-snyggaste-bilden-på-hela-middagen. Varför skrattade alla så mycket när jag berättade om bomben i väskan?
Det var tidigare bestämt att fest skulle langas hos Maddies med stort M efter middagen. Icke sa nicke. Max i Skuru hade fjortisfest och självklart så var vi tvungna att gå dit. Misstag eller inte? Avgör själv. Ett bussäventyr var det i alla fall och jag var kissnödig sen första början. Vid halv 3 ramlade Carro och jag in och hoppade bums i säng. Halv nio i morse ringde klockan och jag kände mig som en söt liten hamster som inte klarar av att öppna ögonen i dagsljus. Bara det att jag var nog inte så söt. Jag sprang i varje fall och väckte min sovande vän. Det blev frukost och sedan träning. Kändes som att jag inte gav någonting då mina benhinnor gör så fasligt ont. Jag gick och köpte skor till ikväll och när jag kom hem blev det långpromenad på en och en halv timme så jag kände att jag lyckats med något idag.
När jag kom hem hade jag ett missat samtal från min älskade Ella. Jag ringde upp och fick skvaller. Haha är det enda jag kan säga.
Ikväll är det fyra flickor som ska ha gemensam 18-årsmiddag och därpå fest. Hoppas på det bästa. Imorgon drar jag mig tillbaka. Det har varit så sjukt intensivt de senaste dagarna. Skulle dock något väldigt, otroligt, ytterst trevligt dyka upp kan man ju resonera på nytt.

Under de nästföljande 20 minuterna ska jag hinna duscha, sminka mig, klä på mig och göra mig allmänt fräsch. Kanske slår rekord? Varför sitter jag här!? Måste gå, hejdå. Skriver när jag kommer hem ikväll någon gång.

Idag fick jag i alla fall sommarlov. Det är najs men det känns inte alls.

Det var en ruskigt lycklig och söt Nalle som sprang ut från Danderyds gymnasium. Maddies och jag diggar hans morbror och 90-åriga farfar. Flaket var röj röj röj. Öl i håret och överallt på resten av kroppen från första sekund. Det är värsta lyxkuren för håret. Det skvättes. På varenda en. Inte bara på varje överlycklig människa på flaket, utan även på stackarna som gick bredvid. Bad choice att gå ut just idag va. Det var country roads. Det var skönt folk. Det var massa dricka. Det var kissnödigt ganska fort. Det var en grabb som tyckte att småtjejerna skulle klä på sig. Det var samma grabb som tyckte att småtjejerna inte kunde dricka och bara spottade ut ölen. Han var onajs. Det kom kvistar i ögonen. För att inte tala om öl i ögonen. Ansiktet sved precis som om det höll på att frätas upp. Men det gjorde inget. Det var najs. Alla var glada. Oh ah dagy säg oh ah dagy. Oh ah dagis säg oh ah dagis.
Björnes morbror hämtade upp tre kissnödiga homies utanför Mörby centrum. Han tyckte det stank bärs i bilen och sa att man blev onykter bara av att lukta. De tre homiesarna skrattade. Hemma hos Björne fick Maddies och jag låna duschen. Tack gud. Sen serverades jordens godaste buffet. Jag åt som en häst. Cho trodde inte jag skulle klara det första lasset jag tog, han var beredd att lägga pengar på det. Jag åt det. Och ett till. Inklusive efterrätt. Mamma. Vi kramade sötnosnalle hejdå, grattade honom för studenten, frågade tusen gånger hur känns det?, berömde mormor för det rörande talet, tackade mamma och pappa för supermaten. Sen bokstavligen rullade vi hem. I alla fall jag.
Just nu kollar jag på Grey's anatomy, bäst. Sen blir det kvällspromenad till Saltsjöbaden med Mikaela. Beroende på hur pigg jag är när jag kommer hem kanske jag laddar upp bilder från dagen. Annars kommer dem imorgon. Imorgon då vi slutar skolan! LYCKA. Tagggggaaaa.

Jag har en flitig läsare/kommenterare på min blogg. Hon läser och beundrar flera gånger om dagen. Det diggar jag. Madeleine heter hon. 99% av alla kommentarer jag mottagit har författats av denna människa. Det är beundransvärt och något att sträva efter. Skönt att man kan vara någons idol.

I detta nu sitter jag hemma hos min kommenterare #1 och designar tröjor. Vi ska nämligen åka flak om ca 2-3 timmar. Jag ska dränka Björn i öl. Han ska komma hem som en dyngsur/rak nalle i eftermiddag till sin mottagning. Det ska Maddies och jag få bevittna. Vi kommer vara lika dyngsura. Främst i öl. Jag taggar varje sekund. FLAKA FETT!!!

Min plan för kvällen (eftersom jag är ledig imorgon) är att ge min bebisblogg en helt ny design. Tid kan det ta. Who knows? Så, du stackare som kanske råkar klicka in dig här under den tid som renovering pågår, vill jag be så hemskt mycket om ursäkt. Återkom imorgon då det eventuellt kan se finare ut. Eller stå ut. You're free to decide. Puss.

Underbar kväll igår. Sköna människor med sköna pinsamheter.
Jag lever i alla fall. Så ni vet.
Bilder kommer senare idag, det finns miljontals och jag lovar att bjuda på några.
Nu ska jag ut och lapa sol.
Auf wiedersehen (eller hur det nu stavas)