Det blir aldrig som man tänkt sig. Utgång var till viss del planerad igår, men se så det gick. Middagen inföll lite väl sent och hela grejen kroppen sätter igång när man ska smälta maten gjorde oss rätt trötta. Så det blev film och lite mörk choklad för min och Sabbans del. No country for old men. Euw vilken äckelman säger jag bara. Det blev lite sent. Sista tåget hade precis på minuten gått när S kom på idén att hon kanske borde bege sig. Bussarna skulle inte börja gå förrän vid 2 på natten. Är det okej att jag sover över? DET ÄR KLART DET ÄR. (Du behöver inte ens fråga.)

Idag träffade jag Carran i Sickla. Vi tog en liten tur i affärerna, jag var på jakt efter sandaler. Lyckan var med mig idag. Fyndade också en tröja/tunika inför Jennys föräldrars 50-årsfest på lördag. Nu har jag hela looken planerad! Score. C och jag lunchade på Sandy's. Sen gick vi lite mer i affärer. Klockan slog fyra. Spinningen började. Benen dog. Benen är fortfarande döda. Efter passet när vi låg där så romantiskt på varsin tunn madrass på golvet för att göra situps slängde jag ett öga på klockan. Carro, vi har bara 25 minuter kvar att spendera tillsammans innan vi skiljs åt för resten av sommaren. Ska vi inte göra det lite finare? Så vi tog några situps till. Carro tyckte det där med 25 minuter lät så ledsamt så hon ringde mor sin och frågade om inte jag kunde få grilla med dem hemma hos dem. Det gick an. DET VAR GUDOMLIGT GOTT. Sen bar det av hem. Antar att C i detta ögonblick packar för fullt. Hon och Sabina ska back to England i(natt)morgon. Fubb. Jag sticker först i augusti. Och jag kommer inte träffa dessa underbara vänner förrän om jättemånga veckor när de kommer hem från Grekland. 12e augusti. Nämen vilket sammanträffande, det är ju återträffsdatumet! Och den 16e augusti är det ju England för min del. Aaaee, inte deppa nu. Upp med hakan. Vi blir ännu gladare när vi ses nästa gång då. Men det går ju inte att förneka. Jag kommer sakna er.