Armageddon
Mamma Mia igår gjorde mig glad. Jag somnade på stört efteråt så trött som jag var.
Idag har jag tappert försökt att plugga, men ingen större framgång.
Carro och jag fikade mjuk pepparkaka och gick på spinning som var galen.
Nu ska jag se Armageddon för första gången.
Jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns
Jag är rädd för att åka till Sri Lanka nu.
Mamma hittade en sida på internet där svenska ambassaden avråder alla starkt att åka till landet. De tamilska tigrarna klassas som den värsta terrororganisationen av dem alla och räds inte för döden.
Idag är det 20 dagar kvar till vi åker och jag är kluven.
Engelska
Men jag ska inte hänga läpp, det är ju trots allt fredag!
Ikväll ska Carran och jag gå på specialkvällen på SATS och träna och sen blir det kroooooogen. Hurray.
Kreativa människor sökes
Nästa fredag ska vi ha klassfest.
Temat är AQUA och det får tolkas hur det vill.
När det kommer till utklädnad har jag inte någon merit att skryta med, så snälla ge mig tips!!
Tack på förhand.
Ps. Jag vägrar att visa mig i bikini.
Jag har synat oss genom ett stetoskop
På tisdag ska jag hålla tal om min bok. På engelska. Jag som skulle hålla den elfte fick det flyttat till den andra. Turen är på min sida, mina vänner. Jag som är sämst på jorden på att redovisa. Men som Sabina sa, det är fem minuter i livet man bara kommer vilja dö, men sen är det över. Det gäller bara att göra det jävligt bra utan att bajsa på sig. Stå stadigt. Inte darra. You wish. Äsch, jag kör på kamerablixten.
Carro och jag hade lyckats varva Viktor till spinningen idag. Först smällde vi i oss en pasta med pesto i Sickla, bokstavligen rullade därifrån och gick vidare till SATS. Viktor undrade vad man skulle göra om man glömt vattenflaska. Vi rådde honom att köpa en, men han var för snål. Spinning utan vattenflaska är lika med döden - jag behöver två! SATS ville dock inte låna ut en vattenflaska till honom när han frågade. Tusserå. Sen kom höjdpunkten. Spinningen med Viktor. Carro och jag har nog aldrig skrattat så mycket som när han skulle fixa inställningarna. Du är bäst ändå, Viktor. ...och efter passet ville vi bara kräkas. Maten ville ju helst gå one-way-road om man säger så, men det blev det inget av.
Imorgon är det engelskauppsats på tre timmar, wish me luck.
Nu ska jag börja på talet för i helgen blir det inte mycket tid över för skolan.
En sak till. Imorgon är det fredag och fredag betyder krooooog!
Jag har all anledning att vara glad idag och det är precis vad jag är.
Let me know, is your heart still beating?
I måndags då jag ramlade hur många gånger som helst.
Snö i all ära - jag älskar det - men när man blir Bambi på hal is utan vänner i närheten är det inte fullt lika uppskattat.
Gång 1. Jag går från skolan. Några går framför mig. Grabben innan halkar, men lyckas fortfarande stå på benen. Jag flinar för mig själv och tänket tss, det där ska jag inte göra. Och vad händer när jag når den osynliga isfläcken? Jag som inte skulle ramla tappar plötsligt helt kontrollen över ena foten/benet och faller brutalt ihop i en hög. Och ja, det var människor runtomkring. Ja, jag var ensam. Jag gapflabbade för mig själv.
Gång 2. Jag är fortfarande på väg hem från skolan. Ska ta trappan upp till tågstationen och faller handlöst framåt. Lyckligtvis ramlade jag inte utan lyckades i sista minuten greppa ledstången med hjärtat i halsgropen.
Gång 3. Jag går från stationen hemåt. Ramlar ingen gång, men halkar med jämna mellanrum rädd för att bryta lårbenshalsen och allt det där som tanter gör.
Gång 4. Jag ska träna och går hemifrån mot tåget. Bokstavligen snorhalt ute. Jag glider nerför backen, puhh, ramlar inte. Går på plan mark mot stationen, halkar halkar, lyckas undvika att ramla. Folk kommer smygandes försiktigt mot mig, alla lika rädda för att ramla. Men vadå, jag har ju bråttom, hinner inte gå långsamt. Småspringer. Halkar halkar HALKAR, ramlar inte men det är så nära sååå nära och tanten som precis passerar konstaterar att "här var det halt." Nähä, det menade hon inte. Jag glider vidare, där står en mamma med barnvagn. Jag har bara ca 30 meter kvar till trapporna upp mot stationen och tänker att shit, jag har klarat mig utan att ramla. Då, DUNS, en halvmeter från mamman med barnvagnen tappar mina fötter fäste och jag ramlar ihop. Det fanns inget annat för mig att göra än att bara skratta jättehögt åt hur komisk jag måste se ut. Även mamman konstaterar att "här var det jättehalt", jag håller med, skrattar och smyger upp på stationen.
Sen ramlade jag inga fler gånger den dagen.
Jag gjorde däremot något bra. När jag gick av stationen jag skulle till var det en som ramlade - jag lyckades undgå det(!) Jag böjde mig ned och frågade om det gick bra (jävla dum fråga), och hjälpte sedan stackaren upp. Sen slog det mig att varje gång jag ramlade idag var det ingen som gjorde detsamma för mig. Visserligen är jag ung och än så länge oförstörbar, men ändå. Det är så typiskt jävla svenskt att bara blunda och gå förbi. Å andra sidan har jag ju finskt påbrå - det förklarar väl saken.
Vi ska göra allt vi sagt
Never bloom again
För att sammanfatta en längre tid i ett inlägg har följande hänt när jag varit otrogen bloggen:
- Vi var på SACO-mässan förra veckan och jag fick helt klart för mig vad det enda jag vill göra i framtiden är. Jag ska bli veterinär. Det är ingen idé att sitta och berätta om alla andra idéer jag haft i huvudet, när det här uppenbarligen är det enda jag har ögon för. Jag ska lyckas. Ge mig ett mvg i engelska bara.
- Om jag inte tidigare nämnt vilket resultat jag själv räknade ut att högskoleprovet skulle ge mig säger jag det nu; vi fick dem hemskickade i brevlådan för några dagar sen. 1,2 - punkt.
- Vi har haft x antal prov.
- Det har passerat månadsstrecket till vi åker till Sri Lanka.
- Min stora lillasyster har fyllt 16.
- Issa och jag har bestämt oss för att resa till någon varm destination på påsk- eller sportlovet. Jag måste skaffa jooooobb.
- Den första snön har kommit och det är bara november!!!! Ren lycka genom hela kroppen. Den morgon jag vaknade upp och till min förvåning såg det, märkte jag att det fortfarande bor ett barn i mig; jag älskar att åka pulka.
Och snart är det jullov, måste bara spotta ut de sista krafterna några tusen gånger till.
På fredag blir det i alla fall krog! Taggat.
Long time no see
Förlåt för långt uppehåll.
Jag ska försöka vara trogen nu.
You've cut me open and I keep bleeding love
Jag fungerar så konstigt.
Det har gått ett tag sen jag bloggade sist. Jag har liksom ingen glöd längre - det blir bara massa dötråkiga, totalt ointresseväckande inlägg som inte tjänar någonting till. Sen kom jag på mig själv med varför inläggen inte blir bra och totalt saknar känsla.
Jag har blivit gladare. Jag har börjat lära mig att se den ljusa sidan av saker (tro mig, det är svårare än att se den mörka) - med risk för att inte låta som värsta vraket (för det är jag verkligen inte.)
Förvänta er dock inga regelbundna uppdateringar eller så, inlägg droppar in lite då och då och det beror helt på när jag känner att jag måste skriva av mig.
Human
"Alla bilder ska upp!"
På tåget mötte jag Mickis och Malin och vi taggade. Mickis den klanten hade glömt sitt leg, hon också. Enda skillnaden var att jag hade ju hämtat mitt. Vi taggade.
I Slussen släpade Malin upp mig till tunnelbanan. Maddies och Sabina smög på mig bakifrån och slog en ögonbindel för mina ögon. Det var najs och jag kan åka i rulltrappor med klackskor utan att se nu.
Maddies knöt upp ögonbindeln utanför matpalatset - TGIF! Där satt alla mina favoritflickor och väntade på mig. Pusspusspuss på er. Vi fick jättegod mat och härliga drinkar. Michis hade cashflow och beställde in flera nya innan hon hunnit avsluta de andra. Jävlar vilken skön människa. Hon dricker ju som en man! Sen kom det österrikare och raggade på oss. De sjöng happy birthday för mig och ville be om ursäkt och erbjöd sig att köpa två flaskor mousserande åt oss. Vi ville, men lydde Friday's' manager och tackade nej. Ganska snart var väl alla lite roliga.
Vi drog vidare till Huset. Vägen dit var inte den skönaste för mina stackars små tassar. Det är konstaterat att jag inte kan gå i klackar då jag sparkade av mig skorna av misstag x antal gånger. Maddies var lite borta. Var är min mobil?! Oj, jag har den vid örat.. Jag fick gå in först på Huset. Det var najs. Öl för 26 riksdaler. P2 för 50 någonting. Happy hour-pris va. Det var prinsesstårtstajm. Lindau fixade. Det kladdades. Jag hann inte slutföra alla mina uppdrag på listan. Alla bilder ska upp! Kan du tvätta min sko? Snälla...? och Sandra som snackade om att ha tid med hemsläp. Jag funderar på att ta ett hemsläp. Jag har ju tid och plats, jag jobbar inte imorgon. Och så dansade vi på 90-talsgolvet. De spelade country roads och du missade det Maddies! Jag blir så puuuussig. Sen kom en grabb och bjöd Carro och oss andra på exklusiv efterfest hos John-Linus. Och så drog vi in det sista från heliumballongen från Friday's. Det lät najs. Och så hände det massa massa annat och jag var så trött och somnade kl nio kvällen därpå. Men jag hade så jävla kul och det är tack vare att Maddies älskade vän och co ordnade och planerade för min birthday! Nu är jag nykrönad 18-åring och det känns så himla bra. Tack tack tack alla för att ni gjorde kvällen så minnesvärd!
Happy birthday
Nu vet alla vad Sandra gör på sin fritid
Sandra säger:
jude law har världens minsta snopp, 5 cm.
Sandra säger:
:O
Emma säger:
VA?!
Sandra säger:
ja!
Sandra säger:
jag fattar ingenting, kolla det mellan fingrarna, det är ju som ett sudd.
Friday baby
Jag är sååååå taggad för fredag och min överraskning. Det enda som oroar mig är om jag kommer kunna spendera en himla massa timmar i höga klackar. Jag som knappt kan gå i dem. Äsch, det blir bara kul om jag ramlar lite. Wiho!!!
Du slängde med håret och log
Dessvärre är jag medveten om att slit lönar sig i längden.
Tor och jag planerar att åka till Paris och hoppa från Eiffeltornet.
Han frågade om vi skulle göra spiken eller bomben.
Jag planerar att göra en saltomortal, men jag minns knappt vad det är.
No one's gonna love you
Det är aldrig för sent att ändras dock. Jag måste börja ta mer egen-tid och bland annat se till att få i ordning rummet helt och hållet nu, fixa mer med småsysslorna som faktiskt gör ganska mycket, skriva det jag verkligen behöver och då och då äta det jag verkligen vill. Jag måste prioritera insidan och utsidan och jag måste lära mig att ta bättre hand om mig själv.
Dessutom måste jag våga ta för mig mer. Jag är kass på att stå framför en klass och prata eftersom jag bara vill försvinna. Ella lärde mig att andas. Och apropå Ella. Grattis, eller vad man ska säga(?) Jag visste att det skulle ordna sig och du vet att om du någonsin skulle behövt gå igenom det jag gick igenom vet du som jag tidigare sagt att jag skulle funnits vid din sida dygnet runt.
(Ta inte det här inlägget som att jag är helt nere nu för att jag kommit på mig själv med x antal saker. Det är bara mina hjärnceller som arbetar på högvarv igen.)
Jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha
Jag märker bara när jag kommer hem hur höstlovet inte har gett mig några som helst nya krafter till skolan. Jag skulle behöva minst ett år till. Jacs lektioner är fortfarande alldeles meningslösa och skolmaten vill man bara kräkas på. Skönt att premiärrätten för veckan är en välkomnande portion korv med mos.
Jennifer var i alla fall megasötis och hade med sig ett paket till mig med tydliga instruktioner om var det skulle öppnas. Det innehöll ett par jättefina örhängen från Urban Outfitters, ett armband, Säkerts album och två album av Shout Out Louds. Träffsäkert.
Jag fick dessutom bevisat för mig själv att jag måste tillhöra den klantigaste kategorin människor på denna jord. Ni vet när man köpt såna där billiga skor på Din Sko eller Skopunkten så slits ju klackarna sönder snabbare än man hinner ropa hej=det blir jättehalt på marken när man är ute och går. Så vad gör jag strövandes i denna sortens stövlar när jag vandrar till tåget? Jag halkar. Ett: jag gick ensam. Två: hade det varit en kompis med mig hade vi bara kunnat skratta. Tre: det kommer en kille bakom. Fyra: det går ett gäng framför. Fem: jag ville bara sjunka genom jorden. Men jag reste mig upp, låtsades som ingenting och gick vidare.
När jag kom hem låg det ett paket på min säng från världens sötaste engelska värdfamilj. Där i fanns två t-shirts; en från DKNY och en från Abercrombie & Fitch. Snacka om att de känner mig väl. Jag ska ringa och tacka ikväll!
Nu ska jag göra sen lunch och därefter pluggapluggaplugga. Ikväll blir det löpning och bodypump.
If you're using me do it slowly
Ikväll kom jag på att jag får ju faktiskt rösta i nästa riksdagsval nu. Jag som inte ens vet vad att kapa ett plan betyder.
Det här med att vara arton. Vad är det som är fördelar med det egentligen? Såklart är jag lycklig som aldrig förr över att äntligen passerat det strecket i livet, men som pappa sa du får vara med och bestämma om Sveriges framtid, men du får inte gå på systemet. Då blir man lite kluven. I vissa sammanhang klassas man som vuxen, t.ex. när man måste betala 150 kr för ett besök på vårdcentralen när man är över 18, eller om man åker med SL vissa tider. Eller som att man får rösta om hur Sverige ska styras. Jag som inte ens har en fast inkomst förutom studiebidraget ska få bestämma huruvida de arbetande ska betala höga eller låga skatter. Jag får fortfarande inte gå på systemet, men jag får köpa vin och starksprit på krogen. Vad är grejen?
Åldern har verkligen ingen betydelse egentligen. Även fast jag nu är tillåten till att göra göra diverse saker jag inte fick göra som 17-åring känner jag mig inte ett dugg mer mogen eller redo för detta. Jag har för lite kunskap och livserfarenhet än så länge.
Livet har bara börjat.
Die another day
Det är helt galet vad trött jag gått och varit två dagar i sträck.
Ikväll ska jag räkna lite kemi och sedan bara dega framför tv:n med Anna och papps som snackar om att en James Bond-film kommer. Det är lite nostalgi. Mamma, han med filten på huvudet är dum.
England
I 6 veckor har jag vetat att jag skulle vara borta från onsdag eftermiddag på lovet och vara hemma till middagen på fredag på min födelsedag. Jag fick veta att jag inte skulle packa någonting, inte ens en tandborste, och antog då att jag skulle väl sova hemma.
Kort sagt hade jag inte en blekaste om vart jag skulle, och trots att Sabina och Carro halvt försa sig x antal gånger bevisar det bara hur trögtänkt jag faktiskt råkar vara.
Onsdag 29/10:
Jag frågade min syster när jag skulle vara redo. Ungefär klockan ett, sa hon. Det blev en lång dusch för min del och sedan lite självhänderomtagning med krämer och sånt. Jag gled i stort sett runt och tittade mig själv i spegeln och mimade till ABBA med syrran.
Klockan hann passera ett och det ringde våldsamt på dörren. Där ute stod två minst sagt glada och exalterade, fina vänner: Carro och Sabina. De skrek hej och kastade en svart scarf för mina ögon. Sen gick vi. Jag hamnade i en bil med en skämtglad chaufför, åt en McFeast i all hast utan att se och satt sedan så med glad mun i kanske en timme. Carro stoppade sina hörlurar i mina öron och drog på volymen, det var dags att kliva ut. Vi tog en hastig promenad och jag blev sittandes på en stol. Sabban viskade: okej, sätt på den nu. Carro ändrade låt. Fergie sjöng London Bridges i mina öron. ÅH, SKA VI TILL LONDON!??!?!!?
Planet lyfte halv fem och jag taggade direkt. Sabinas hosts var borta under lovet så vi fick gulligt låna deras hus under dessa tre dagar. Det blev sen middag för vår del och därefter kom Carros hosts Kate och Steve över med deras små barn. Jag diggar dem. Sandra droppade in vid halv ett och vi fick äntligen hoppa i sängen trötta som vi var.
Torsdag 30/10:
LONDON BABY. Shopping på Oxford street, lunch på Pizza Hut och därefter en sväng på Carnaby street till vi blev sugna på Starbucks och drog en sådan.
Vi åkte hem runt 7 och det blev middag med mina hosts, Carros hosts och oss fyra (Carro, Sabina, Sandra och jag) på en thairestaurang i LB. Mina hosts var världens sötaste och hade köpt en tårta som restaurangpersonalen satte ljus i och bar in sjungandes till mig. Gulligt så det förslår.
Klockan blev 11 engelsk tid=12 svensk tid=JAG BLEV 18 I SVERIGE!!! Vi tänkte att vakterna skulle väl vara snälla nu när jag gick premiärrundan på min födelsedag och låta mig komma in som om det vore svensk tid. Vissa i England vill man ju bara skjuta. Vakten var ett as och sa att vi fick komma tillbaka om 56 minuter. Fuck honom. Sandra gick in i en lyktstolpe och vi satte oss på en annan pub och fördrev tiden så länge.
Prick midnatt engelsk tid gick vi tillbaka. Jag tryckte upp mitt ID i ansiktet på vaktäcklet och sen gled vi in på Litten Tree och dansade galet. Ryktet spred sig att jag fyllde krog så det var många snälla människor som kom springandes med varsin äppelshot till mig. Det finns så mycket skönt som många sagt, men jag lägger upp lite pics i stället.
Efter Litten Tree drog alla vidare till stället bredvid. Sandra föll handlöst 2-3 gånger och alla gick av varje gång.
När stället stängde snackade alla om att gå till The Venue. Sabina och jag hade sällskap med någon äcklig gubbe dit bort som sa diverse oaptitliga saker. Som tur var hade vi en söt liten livvakt med oss som måste varit jordens snällaste pojke.
Från The Venue finns dock inga bilder, men det var nog helt ärligt inte så mycket att se därifrån.
Fredag 31/10:
Vi kom hem runt 4-snåret på morgonen och Sandra valde att stanna ute ytterligare. Carro slaggade på stört och Sabina och jag försökte på oss lite städning sådär på morgonen. Dammsugaren var dock svårhanterad och Sabina kom på att det kanske inte var så smart att sätta igång värsta tjutmaskinen sådär när grannarna sover. Sen fick jag en Smarties-tårta. Vi gick och lade oss och vaknade 2 timmar senare av Coldplays Viva la Vida och en galen brud (läs: Sandra) som stod och kastade småsten på fönstret för att hon ville komma in.
Ingen mådde väl elit sådär tidigt på morgonen, men vi städade så gott vi kunde med en dammsugare som spottade ut mer än den tog in.
Tåget mot flygplatsen lämnade LB vid 9 och resan dit gick bra. Sen var det otur som gällde. Jag och Ryan Air verkar inte vara bästa kompisar. Planet som skulle gå kvart i ett var försenat till kl sex. Alla fick utbrott. Ryan Air var supergulliga (läs: äckligt jävla snåla vidrigt flygbolag som jag hatar över hela mitt hjärta, men vet att jag kommer flyga med fler gånger bara för att de är så dumt billiga) och lät oss köpa mat för 3,50 pund=ca 50 kronor. 50 kronor vet alla att man kommer jättelångt med på en flygplats. Jag skulle inte hinna hem till födelsedagsmiddag hemma så vi fick käka middag på plats. Carro och jag tänkte att eftersom det trots allt var min födelsedag skulle vi slå till på en cheeseburgare - det är det ju svårt att misslyckas med. Fel. Jag bet på x antal broskbitar och Carro fick kalla och torra pommes frites. Sen spelade vi in en video med Sabina och mig. Alla gick av.
När planet äntligen gick skulle jag egentligen suttit hemma med familjen och ätit god middag med tårta. Vi landade i Sverige vid 10 på kvällen och kom till cityterminalen vid halv tolv. Jag fick träffa min familj de tio sista minuterna av mitt första dygn som 18-åring.
Planerna var att gå på krogen ikväll, men eftersom Ryan Air kan dö blir det inte av. Födelsedagsmiddagen blir idag i stället, och den känns lite viktigare än krogen trots allt. Det finns fler helger.
Hur som helst vet jag inte om jag någonsin fått en bättre födelsedagspresent. Jag har haft det grymt roligt och har vänner som är värda allt guld man kan hitta. Tack tack tack.
ARTON
För en halvtimme sen tog min 18-årsdag slut och det var väl ungefär precis då jag kom hem.
Jag blev kidnappad till England i onsdags av mina fina vänner Carro och Sabina och tro mig när jag säger att jag har massa att berätta. Just nu är jag dock alldeles för trött, eftersom vi rest hela dagen och endast sov två timmar i natt. Jag berättar imorgon.
Ps. Jag är krog och får köpa 3,5or på ICA! Iiiiiiiih
