Igår var en rolig dag, även fast jag var arg på förmiddagen. Vi hade brandövning mitt ute på vattnet. Mattias och jag fick klä oss i orange roliga dräkter som var alldeles för stora och hoppa över bord rätt ned i det blå. (Vad hände med att göra räkan?) Plötsligt blev jag räddad av min framtida man på vattenscooter och fördes till en cool sjöräddningsbåt. Vi kördes tillbaka till briggen och fick värsta föreställningen med helikopter och grejer som skickade ned en gubbe i båten. Så himla fränt. En sån ska jag gifta mig med.
Snart fick vi i uppgift att hoppa överbord igen, denna gång i en livflotte. Shit, vilken kalabalik det blev därinne. Sex personer som inte kunde röra sig iförda både feta dräkter och flytväst. Janne fick andnöd på riktigt. Det var galet.

På kvällen fick jag fotmassage av Nick och sen fick Lina den otroligt brighta idén att vi borde dansa. Ib, som dansar salsa, skulle få undervisa oss. Men det gick ju inte, tänkte vi, för bordet i salongen satt ju fast. Robin sprang och hämtade skiftnycklar och tänkte att det gick ju att lösa. Så där skruvades salongen sönder och dansgolvet var öppet för oss. Och. Det. Var. Så. Sjukt. Kul. Och så spontant och härligt och bara alldeles annorlunda.

Idag har det varit fullt upp hela dagen. När frukosten var uppäten blev det storstädning av båten och Lina och jag tog itu med duschrummet som råkat bli städskrubb på heltid. Nu är det som nytt. Därefter var det dags för en ytterligare brandövning. Ib ville att jag skulle agera docka och gömma mig i en koj i någon rolig hytt någonstans så fort larmet gick. Lina blev lite besviken över att jag inte låg i hytt 5. Förlåt.
Mitt i mitt filosoferande kommer Maja och Hanna krypandes in i hytten iförda dykarutrustning. Det var en syn jag sent glömmer. Skrattont. När jag blivit brutalt uppburen på däck och några blåmärken rikare bestämde Hanna och jag oss för att gå ut och springa. Efter att ha sprungit vilse och irrat runt på Dalarö under vår joggingtur tryckte vi i oss en snabb lunch. Sedan var det dags för ta-hand-om-oss-själva-spa i det nystädade duschrummet innan vi skulle ut och segla. Äntligen fick man känna sig lite fräsch igen.
För några timmar sen kom vi hem från en fyratimmarssegling och nu håller Lina och Robin på att steka banan. Glass och sirap till det och kvällen är räddad!
Tjo.

Livet ombord fortsätter vara härligt. Man slipper alla bekymmer och ångest som hemma tenderar att kväva en. De problem som finns är små i förhållande till de man har hemma och går oftast att lösa utan några vidare omständigheter. Kanske är det för att man känner sig så fri mest hela tiden och slipper reflektera över alla eventuella möjligheter och om och men.
Mitt största problem brukar vara min sjösjuka. Under de stunder jag mår som värst är det enda jag vill att bli kvitt illamåendet och det är också det enda för stunden existerande problemet.

Jag brukar vanligtvis ha svårt för att leva i nuet, men här är det det enda jag gör. Jag tänker inte ens på att jag gör det.
Och. Det. Är. Så. Himla. Underbart.

Just nu befinner vi oss i Karlskrona. Imorgon bitti klockan nio seglar vi mot Stavsnäs och planerar komma dit på onsdag vid lunch.

Allt dumt som kommer sägas till mig idag kommer bara rinna av mig. Idag svävar jag lite på moln. Jag ska tillbaka till briggen igen. Bäst bäst bäst. Jobbångesten för jag lägga på hyllan för ett tag, nu ska jag bara iväg och slippa tänka på allt! Nä, nu ska jag packa klart och duscha och försöka tvinga syster min att följa med mig till centralen. So long suckers! (Jag tar med mig datorn, men vi får se hur mycket bloggande det blir...)

Kroppen kanske inte blir överlycklig av att enbart synda i en hel dag, men det blir däremot själen. Igår var jag inte nyttig en enda gång efter frukost. Dessutom hade jag smällt i mig choklad med Sabban kvällen innan då vi låg uppe och pratade till tre och försökte intala varandra om att allt löser sig.
Igår träffade vi hur som haver vår kära Tor (som för övrigt börjar plugga imorgon!) och försökte planera en framtid tillsammans i Australien. Det gick inte. Sabina hinkade i sig tranbärsjuice och hällde ut den på vår fiiiiinaste vita duk här hemma. Sen gick vi och köpte kebab och tittade på en naken gubbe vid vattnet. Efter ett tag ringde Sabbs mamma och hämtade oss för att vi skulle vara barnvakt åt småsystrarna i familjen. Tor valde dock att åka hem till sig eftersom lillasyster Elin, 7 år,  är helt upp över öronen förälskad i honom, vilket inte ger honom en enda sekund utan att bli antastad i hennes närvaro.
På väg hem till Sabina blev det en McFlurry cornetto på Donken och väl hemma blev det glass med chokladsås, godis och en dumlemuffins framför jättejättejättebra filmer. Chihuahuan från Beverly Hills alltså, aldrig sett något bättre. Någonstans fick jag i mig ett halvt äpple för att vara lite duktig, men Filippa tog över det. Jag höll på att spy och Sabina kom på Elin med att knapra i sig sina ögonfransar. Ny grej. På min tid åt man snorkråkor.
När barnvaktandet var över blev vi belönade med pizza till middag. Varför inte synda ända ut när man ändå håller på? Sen skjutsade Sabbis hem mig. Måste ligga i lite mer med det där körkortet jag med, verkar vara något som är bra att ha...

Idag ska jag packa inför briggen som jag ska åka ut med imorgon (hurra, jipppiii, tjoooo :D!) och sedan blir det spinning för hela slanten. Måste ju ta farväl av gårdagens intag samt ladda lite inför att inte träna så frenetiskt på några veckor. Mattias gör ju så god mat där på båten.

Jag har anledning att vara stolt över mig själv idag. Visserligen sov jag ganska länge, men det är en annan femma.
På förmiddagen delade jag ut ett gäng CVn/jobbansökningar. Äntligen. Ångestklumpen löstes upp lite. Sen var jag tvungen att springa av mig en halvtimme på bandet och göra lite annan styrketräning.
Så fort jag kom hem var det bara att duscha och vända tillbaka in mot stan där jag träffade Carro mitt i ösregn, blixtrar och dunder. Vi stod kanske en kvart i en port och väntade på att gud skulle sluta kissa, men det skedde inte. Det blev att gå i ösregn till det utvalda matstället. Ah-ja. Men man gör ju vad som helst för gott krubb som kittlar dödsskönt i kistan. Supertrötta som vi var blev det en kaffe på väg till nästa stopp: biljard med fränt gäng från gamla NU3 plus några andra sköna kisar. Carro och jag var fortfarande övertrötta, men jag började strax gå på överskottsenergi. Carro däremot köpte en öl och blev bara ännu tröttare och skrattade åt absolut allt jag sa. Fan vad härligt det var. Jag ska nog bli komiker. (Yes!) Biljard är dock inte min grej. Jag hänger hellre. Viktor fick låna min hårrosett. Det blev succé. Gå hem och visa dina sex mammor va. Hoppas du sover gott, Carro.

Den där ångestklumpen i magen gör sig allt mer påmind. Antingen kan jag inte koncentrera mig eller så sitter jag helt stirrig. Rätt som det är tror man att det kanske trots allt löser sig och i samband med det löses även klumpen i magen upp, men sedan är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag vill inte göra andra besvikna, men jag vill samtidigt göra något som jag vill.
Jag skulle verkligen behöva en trygghet i framtiden, jag vill veta vad som komma skall.
Det är det här med att gå omkring och inte ha någon aning om vad som kommer hända som gör mig så nojig.
När jag precis hade tagit studenten var det spännande. Då hade jag massa tid på mig.
Nu har tiden runnit mig ur händerna likt vatten.
Snart slutar jag hoppas.
Och hoppet ska vara det sista som lämnar människan.
Haha, säger jag.

Jag har varit med fina Lina sedan igår. Det kändes bra att träffa allas vår favoritindendent igen. Vi kollade på Pride-paraden, gick på bio, tog några öl och skrattade åt Håkan så vi fick ont i magen.

Jag kanske är lite frånvarande på bloggen ett tag framöver för jag tror att jag ska börja skriva av mig på annat håll en stund.