Jag känner mig lite som Peyton i One Tree Hill när jag sitter i sängen i timmar och bara tecknar. Det finns en ro i det. Tecknandet är lite som ett safe place för mig, där kan ingen göra mig illa.

Fråga mig inte vad det här blev egentligen, för jag vet knappt själv. Det bara blev.





Nu ska jag träna.

Nu är den klar. Jag känner fortfarande att det blir orättvist med mobilkamera, men jag försökte leka lite med ljusstyrka och kontrast för att få den att sånär likna originalet. Vinkeln är väl lite svårare att justera kanske... Jag vet att händerna är alldeles för små, men det är lite sent nu. Plus att händer är det svåraste som finns att rita (för att inte tala om klädveck.)
Leo och Kate är det i alla fall! Eller ska jag säga Jack och Rose?

Jag sitter och ritar av sekunden innan världens bästa filmkyss. Den som ser vilken film det är får en puss!

Egentligen vet jag inte om jag blev så väldigt nöjd trots de otaliga timmar jag suttit. Det är så mycket som gör att det inte är hon. Till exempel att det ena ögat är lite större än det andra, näsan lite för långt ned och att ansiktet är för avlångt. Sen ser det ännu värre ut också med tanke på att det är fotat med en mobilkamera. (Du är sötare på riktigt, Linnea.)

Det här blir nästa lilla projekt för mig. Egentligen borde jag plugga hur mycket körkortsteori som helst.

Såhär såg det ut igår när jag suttit en stund:

Och här är resultatet: (Vi har dock ingen scanner hemma så jag vet inte om det är så rättvist att fotografera egentligen.)