Jag märker bara när jag kommer hem hur höstlovet inte har gett mig några som helst nya krafter till skolan. Jag skulle behöva minst ett år till. Jacs lektioner är fortfarande alldeles meningslösa och skolmaten vill man bara kräkas på. Skönt att premiärrätten för veckan är en välkomnande portion korv med mos.
Jennifer var i alla fall megasötis och hade med sig ett paket till mig med tydliga instruktioner om var det skulle öppnas. Det innehöll ett par jättefina örhängen från Urban Outfitters, ett armband, Säkerts album och två album av Shout Out Louds. Träffsäkert.
Jag fick dessutom bevisat för mig själv att jag måste tillhöra den klantigaste kategorin människor på denna jord. Ni vet när man köpt såna där billiga skor på Din Sko eller Skopunkten så slits ju klackarna sönder snabbare än man hinner ropa hej=det blir jättehalt på marken när man är ute och går. Så vad gör jag strövandes i denna sortens stövlar när jag vandrar till tåget? Jag halkar. Ett: jag gick ensam. Två: hade det varit en kompis med mig hade vi bara kunnat skratta. Tre: det kommer en kille bakom. Fyra: det går ett gäng framför. Fem: jag ville bara sjunka genom jorden. Men jag reste mig upp, låtsades som ingenting och gick vidare.
När jag kom hem låg det ett paket på min säng från världens sötaste engelska värdfamilj. Där i fanns två t-shirts; en från DKNY och en från Abercrombie & Fitch. Snacka om att de känner mig väl. Jag ska ringa och tacka ikväll!
Nu ska jag göra sen lunch och därefter pluggapluggaplugga. Ikväll blir det löpning och bodypump.