Jag kan ju inleda dagens första inlägg med att säga att jag älskar min lillasyster. Vi hade en underbar frukost tillsammans idag, vilket vi aldrig tar oss tid till annars. Det blir att man äter i omgångar till vardags, men idag åt vi tillsammans. Det uppskattades. Känns lite som man glömmer hur jädrans roligt man faktiskt har ihop. Man tar det för givet, när det i själva verket borde uppskattas oftare, då alla syskon inte klickar lika väl som min sötaste syster och jag.
Sen gick vi hand i hand på darriga ben ned till vårdcentralen där dagens skräckscenario skulle inträffa. Fästingspruta. Den kändes knappt. Anna var en mes. Puss på dig. En liten pojke behövde gå på toaletten, men han sa att han inte kunde för att hans hem låg alldeles för långt därifrån. Sweet.
Nu tänkte jag ge mig ut på en springtur. Benen bär mig knappt så trött som jag är (en normal sommarlovstisdag hade spenderats stendöd i sängen vid den här tiden). 1 mil får det bli. Japp. Börjar höften bråka med mig säger jag ifrån. Då får den tåla det. Så. 1 mil med min röda lilla kamrat iPoden som lovat att bjussa på det allra bästa från HJÄRTA-listan. Wish me luck.