Det finns så mycket saker jag har lovat mig själv inför 2011.
Mod däribland.

För två dygn sedan försvann två av mina allra närmsta till Asien för att stanna i lite mer än tre månader. Det blev mycket tårar från min sida och insidan sved, men kanske är det ett tillfälle att ta i akt. Ett tillfälle att lära mig att vara stark, att tro på mig själv lite mer. Att lära känna den jag är.
Det sista C sa till mig innan jag gick därifrån var "var stark."
Men jag känner mig ensam. Skör och lite rädd för den där verkligheten som ibland kommer alldeles för nära.
Det kan göra så ont att sakna. Men jag ska inte sakna. I stället ska jag längta. För det finns en skillnad mellan längtan och saknad, även fast den kanske är hårfin. Saknad handlar om någon eller något som varit och aldrig kommer igen, och längtan infinner sig bara under en begränsad tidsperiod. För längtar man efter någon eller något kommer den eller det igen. Och jag längtar.
Trots att de är så långt ifrån mig känns det konstigt nog som att de fortfarande är här. Kanske är det för att de skapat sina alldeles egna små rum i mitt hjärta. Mina fina tjejer.

Annars jobbar jag mest. Tränar. Försöker sysselsätta mig så mycket jag kan för att slippa tänka.
Idag bokade jag Thailand med min syssling Ellen. Vi sticker den 16/1 och kommer hem den 31/1. Need it.

Gott nytt år på er!