Idag fyller vår omtalade (åtminstone här i bloggen) fysiklärare Jac år. Carran och jag har under de närmaste dagarna samlat in pengar från klassen som bidrag till tårtan och blommorna vi inhandlade idag. Tårtan var bäst. Det blev en 6-bitars marsipantårta med bild på Jac som togs för ca 2 år sedan då han stod upp på bänken. (Ja, såna lektioner har vi.) Och sen blev det såklart ett gäng blommor och ett fint kort som sjöng Ja må han leva när man öppnade det.
Sötast var när vi öppnade dörren till klassrummet han hade lektion i idag. Och så sjöng vi. Jacs mungipor försvann ovanför öronen någonstans. Han blev rörd och det såg ut som om han skulle börja gråta. Gullis va. Sen öppnade han tårtasken och sa att han aldrig sett något liknande, att han inte skulle våga äta upp den och i stället stoppa in den i frysen och sen undrade han var man kunde få tag på en sån och om vi hade gjort den själva. Fniss. Sen kramade han mig och Sabina och sa att resten skulle få en kram sen. Glad till tusen såg han ut att bli i alla fall. Vi har med andra ord gjort något bra för någon annan idag.

Något annat som inte är lika bra är hur kul jag kommer ha i helgen. Jag ska umgås med min kemibok och en himlans massa mattetal.
Ikväll är det final i Idol och jag är sugen på pizza...

Någon annan än jag som känner att julen inte alls är på ingång? Jag menar, kolla vädret. Regn regn regn, inte ett spår av någon snö eller minusgrader eller gud vet vad. Och varför har jag inte smakat på en lussebulle än i år?