Jag tror inte på ödet.
Jag tror att allt redan är bestämt.
Allt man säger och gör.
Alla beslut man tar.
Allt.
Jag tror att det är bestämt att de som blir påkörda av bilar och dör ska gå ut i gatan i just den avgörande sekunden.
Jag tror att när man träffar den man vill leva resten av sitt liv med är det menat att man skulle befinna sig på samma plats i just den stunden. Det är därför man kan säga att det finns någon för alla.
Jag tror att alla misstag man begår är menade att begås och avsedda för att lära en något.
Jag tror att när ett långt förhållande tar slut är det förutbestämt. Förutbestämt att det inte skulle fungera för alltid utan bara ge personerna i fråga livserfarenhet.
Jag tror att det är bestämt när man ska födas.
Jag tror att det är bestämt när man ska dö.
Jag tror inte på ödet.
Det finns inte.
Allt du gör idag, imorgon, om ett år, om tio år - det finns någonstans. Någonstans ligger det i ett abstrakt arkiv och väntar på att bli avbockat.
Allt du gör idag, imorgon, om ett år, om tio år - det är redan bestämt.