Jag kan bli så sur på mig själv ibland. Det händer ganska ofta att jag inte gör det som är vettigast, utan i stället flyr. Fortsätter jag på det här viset kommer jag till slut låsa in mig själv någonstans och totalt isolera mig från verkligheten.
Nä, ändring ska det bli. Precis som jag påstår att det ska bli med allt annat.
Livet är för kort för att bete sig som en som inte fattar någonting.

Idag höll jag mitt engelskatal. Det gick förvånansvärt bra för att vara jag, tror jag. Ända till Viktor sa att jag pratade i 180 km/h. Fast det gjorde jag inte. Tror jag. Det kändes inte så i alla fall. Viktor sa att han skojade. Det var väl ett skämt bara det.

C, S och jag gick till Forum på superhåltimmen och gjorde kemiuppgiften och drack chai-latte och kaffe på barista. Sen fick thairestaurangen stå får lunchen.

Svenskan på eftermiddagen kändes lagom nödvändig. Eugenia och jag förberedde redovisningen, några kollektiv-skolkade och Gustav och Fredrik tävlade om vem som kunde knäppa upp mitt behåband flest gånger. Ingen lyckades. Jag vann. Jag får göra det varje kväll.

Och imorgon är vi lediga. Sug på den!