Jag är helt stuck på det här med fysiken. Hur satans underbart jävla skönt det ska bli att få slippa. På måndag vid 11-tiden är det över. Aldrig mer. Farväl. Hejdå. Åh så skönt.
Ett och ett halvt år av slit och ångest. Jag minns en kväll när Sabina sov här och vi pluggade röven av oss inför ett prov. Så hårt som vi pluggade unnade vi oss att köpa kebab. Jag minns så tydligt hur jag tog fel på tågtiderna och vi var tvungna att småspringa 2 stationer i regnet för att vi hade ringt och beställt. Det matchade inte med tåg på hemvägen heller. Vi kom hem med två kalla kebabportioner och en sjöblöt pizza.
Jag minns andra gånger hur vidrigt frustrerad man blivit och bara velat dö och önskat död åt alla gubbar som kommit på allt vad heter fysik.
Och jag minns lättnaden när proven gått bra, men att sen ångesten över att ett nytt moment är på gång smyger sig upp till ytan.

Vi har bestämt att vi ska elda upp våra fysikböcker. Ha en egen fysikbrasa. Fira.

Ikväll slog det mig hur mycket jag egentligen kommer sakna lektionerna. Under två och ett halvt år (fysik A och B) har vi blivit undervisade av Jac, världens coolaste man som är underhållning av högsta grad. Utan att han vet om det själv. Och det är sorgligt att vi aldrig mer kommer ha honom, för så mycket som han fått mig att skratta, så ont i magen jag fått, det har någon annan lärare tidigare aldrig lyckats med.

Jac: "Oj, jag har lite svårt för att skriva ohm."
Jag: "HAHAHAHAHAHAAHAHAHAHHAHA"

Jag: "Jac, kan du förklara vad du gör!??!?!"
Jac: "Nä, ni får vänta och se så kanske det klarnar"
Jag: "Men vi kanske vill förstå vad det är vi håller på med?"
Jac: "Synd att ni inte är lika trötta som förra gruppen. De accepterade det bara"
Jag: "........HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH"

Jac: "Hej, det är Jac." *smask smask*
Jag: "Oj, förlåt, äter du? Stör jag?"
Jac: "Hehe, nej, jag åt ett kex när du ringde."
Jag: "HAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHHA"

Och Jacs musikskola i mitt hjärta. Jac i mitt hjärta.
Jag kommer sakna den här tiden som varit.