Är det bara jag som tycker att tiden går så himla fort?
För en sekund sen var jag barn och sprang med blommig klänning och skitiga fötter på gräsmattan. Fri från bekymmer.
Nu är jag snart vuxen. Vuxen. Det känns konstigt i munnen att säga det. En sådan lögn. Jag känner mig inte vuxen någonstans. Gör man någonsin det?