Jag skulle gärna låta den där stenen i magen försvinna med den här texten, men något hindrar mig.
Det är inte underbart att komma hem med massa kul att berätta och bli bemött med ett slag i mellangärdet.
Mitt humör är inte på topp just nu, och jag känner att jag skulle kunna börja grina som en barnunge i vilken sekund som helst. Därför ska jag sova. Innan jag råkar skriva allt jag skulle behöva, komma åt publicera-knappen och ångra mig djupt imorgon.

Och: GRATTIS CARRO ÄLSKLING, 18 ÅR!