Igår när jag var på krogen kom det fram en kille från ingenstans och bokstavligen tryckte sina läppar mot mina. Jag hann lyckligtvis vända bort huvudet från idioten i sista stund. Han frågade förolämpat vad jag höll på med när det var jag som borde ställa honom till svars.
- Här förväntade jag mig en liten kyss, sa han.
När jag bara skrattade åt honom och sa kanske en annan gång tittade han med avsmak på mig och frågade om jag var singel. Ja, svarade jag.
- Vem särar du på benen för då? frågade han stöddigt.
- Ja, inte för dig i alla fall, svarade jag.
Han granskade mig noga. Plötsligt smällde han mig på låret.
- Jag tycker inte om dina lår. De är fula, sa han.
- Va fan, lägg av, så säger man inte, sa hans kompis.
- Jag har ju i och för sig inte känt på dina innanlår än, höhö, sluddrade aset.
I den stunden kunde jag inget annat än att bara skratta åt hur jävla äckligt patetiskt desperat han var och han varnade mig för att skratta åt honom, sa att om jag dissade honom skulle jag bli hatad av hela Stockholm.
Cassi, som var med mig där utomhus bara skakade på huvudet åt honom med avsky i ögonen. Hon kände honom sedan tidigare.
Sedan drog han ett par diverse avtändande raggningsrepliker innan han drog vidare till Laroy.

Det finns flera anledningar till varför han kan ha sagt det han gjorde.
Kanske tyckte han att verkligen att mina lår var bland det vidrigaste han sett. Fine, stackars honom.
Kanske var han så klockrent dissad att han var tvungen att trycka ned mig för att känna sig bättre.

Oavsett vad orsaken var tar jag åt mig.
Jag vet att jag skrattade åt det i stunden det hände, men jag tar åt mig.
Det kanske inte syns på utsidan, men på insidan sätter det sina spår och den färgas bara svartare.