Jag har vitlök i öronen. Bokstavligen. Det är inget skämt.
Min sedan länge sjukerfarna vän som alltid blir en grönsak så fort hon drabbas av feber (förlåt Carro) var den första jag vände mig till i förtvivlan över min snoriga näsa. Hennes råd var att sova med vitlök i öronen - något hon fått tips om från mamman till hennes barnvaktsbarn. Tydligen ska det hjälpa. Let's give it a shot. Jag ska ju träna imorgon, då måste jag ha power.
Så ni inte missuppfattar; det är inte en vitlöksklyfta i varje öra det handlar om, som Viktor trodde. (Sen blev han ännu mer chockad när han trodde att jag finhackat löken för att stoppa in den i öronen.) Nä. Det är faktiskt bara en liten bit invirad i papper i varje öra och sen tejp över för att jag ska kunna sova med det.
Pappa sa att jag inte såg klok ut. Mamma sa att jag kommer fräta bort mina öron.
Jag håller med pappa.