Jag är hemma. Hel. Tro det eller ej. Seglingen var inte det lugnaste man varit med om. Underbart har det varit i alla fall. Jag saknar det så så så så så och när jag skriver det här sitter jag med gråten i halsen. Ett milslångt inlägg med bilder och text om detta fantastiska äventyr kommer en annan dag. De här dagarna hjälpte mig att komma över ett och annat men att också komma in på ett och annat. Är det bättre eller sämre vet jag inte. JAG SAKNAR BRIGGEN TRE KRONOR OCH DESS UNDERBARA BESÄTTNING. Ta mig tillbaka. Hallå eller. Jajemen. Pappa snälla kan vi åka hem en dag tidigare från Finland? Nu börjar jag gråta. Hejdå.