Nobody puts Emma in a corner

Sitter med en stort glas kaffe och försöker piggna till. Sömn har inte varit av högsta prioritet den senaste veckan, men det måste planeras om lite om jag ska överleva. Att sova gör att man blir smartare och starkare - jättestor del av återhämtningen!
Gillar mina kunder, de är bra. Trevliga personer som jag klickar himla bra med. (Men jag kanske klickar med alla? Känns lite så ibland.)

I morse innan jag hade kund körde R skiten ur mig och G. Det var intensiva 45 minuter crossfit, har nog aldrig i hela mitt liv tagit ut mig sådär. Åtminstone inte på läääänge. Kunde knappt sätta på mig mascara för att jag skakade så mycket. Men jag är stark och blir starkare. Kuuul.

Förlåt för att jag är så odjup, men det finns andra ställen som ingen ser där jag skriver av mig i stället. Har insett att det blir bättre så. Med det sagt är det inte helt omöjligt att mina emotionella tankar syns här snart igen ändå.

Lite trött på vissa saker, men jag ska inte ta det till mig, kommer bara sabba för mig själv i slutändan.

Känns som att jag bor på jobbet nuförtiden, men det måste man såhär i början. Ska ändå se till att schemalägga minst en dag i veckan då jag inte får vara där, bara för att jag inte ska tröttna.
Men som jag trivs ändå! Får spendera dagarna med likasinnade och inspirera andra människor till att hitta motivationen. Hur många i min ålder längtar till jobbet varje dag och kan helt ärligt säga att de älskar sitt jobb?

Nu ska jag iväg och ha kund. Som sagt: bor på jobbet. Bara en tidsfråga till jag tar med mig sängen.

Måste börja dokumentera lite mer i den här bloggen, samla på mig minnen i arkivet som finns här. Tänker inte lova något om att bli en trogen bloggare, har gjort det alldeles för många gånger och aldrig lyckats hålla det fullt ut. Är lite av en periodare, I guess.
Men nu kör vi igen!

Börjar med lite träningsuppdatering:
- Med en bra dagsform gör jag idag två chins (startade på absolut noll), och målet är att sätta minst tre innan 31:a mars. Vet ni hur häftigt det känns att märka att man blir starkare! Absolut bäst.
- Nytt mål: Lyfta 100 kg i marklyft senast på midsommarafton i år. Tar jag lätt! Har alldeles precis börjat köra det på riktigt och tar ~75 kg idag.

PS. Förresten är jag brunhårig igen.

Känner mig så sjukt otrogen mot den här bloggen att jag borde få smisk på stjärten.
Går hur som helst PT-utbildningen just nu med långa, crazy intensiva dagar. Kroppen gör lite ont och hjärnan känns mest som potatismos.
I lördags var det SATS inspirationsdag, det såg ut lite såhär:






Diggar sista bilden mest. Har så fantastiskt underbara kollegor! Jag älskar mitt jobb! Får man göra det?

Glad alla hjärtans dag på er!

Thailand var fint. Låg mest platt vid en pool eller på vita stränder, badade, läste en bra bok och kramade på fina vänner. Det kan vara så fruktansvärt skönt att bara få släppa alla måsten för en tid.
Tränade en gång under dessa två veckor, drack cola varje dag och åt som om det inte fanns någon morgondag.
Landade på Arlanda för precis en vecka sedan och hjälp vad jag hade laddat på med energi till träningen. Känner mig rätt stark nu vill jag lova. Har kört järnet varje dag sen jag kom hem och chinsen sitter snart där de ska nu.
På torsdag börjar jag min PT-utbildning på SAFE, kan inte komma mer lägligt! Ska bli så sjukt jäkla kul vet ni. Och på lördag är det SATS inspirationsdag, åhhhh yey vad taggad jag är.

Börjar känna att jag tränat lite väl mycket och hårt de senaste dagarna och inte gett kroppen tillräckligt med tid för återhämtning. Har träningsvärk ganska precis överallt. Idag har jag kört dubbelpass, först spinning och sedan crosstraining. Kul! Död tjej nu dock.

Jag åker till Thailand på söndag. Har verkligen inte förstått det. Snart ligger jag platt under solen på en strand vid ett turkost hav och gör inget annat än tar det lugnt. Då blir det återhämtning så det skriker om det för kroppen min. Men den mår bra och är stark och jag älskar att träna.

Nu ska jag jobba 16-20 och sen hem och ta det piano och ha mysigt framför TV:n med turkisk yoghurt, valnötter och honung (tack Ella som visade mig!)

Förlåt för tråkig blogg, men jag gör liksom så mycket annat än att tänka nu för tiden.

Igår hade jag en fin vän på besök. Han lagade lunch åt mig och pratade med mig. Hjälpte mig packa gjorde han också. Det gick rätt bra(?) med tanke på att han mer än halverade min packning. Bra brud.
Han saknar sin flickvän. Jag saknar också hans flickvän. Och hennes kompis. (Men jag åker snart till Thailand och får träffa dem en liten stund!!!!)

Såhär fina var vi på nyår 09/10.

Dessa fina flickor ska jag krama på inom en vecka!

För övrigt saknar jag det där superlånga håret jag hade det nyåret. Och lite att det var brunt också. Funtar starkt på att göra om det. We'll see.

Nu ska jag snart sticka och träna crossfit med R. Beställde en spya igår av honom så vi får väl se vart det här slutar. Intressant.

Vet ni.
Jag har nog aldrig någonsin förr känt mig så tillfreds med livet som jag gör nu. Det är en underbar och ganska obekant känsla, och det är så fantastiskt härligt.
Kroppen känns så lätt. Allt som någonsin varit betungande har runnit av mig och håret blåser i en medvind som lovordar om lycka och framgång.

Är det tillåtet att känna sig såhär bra och genuint lycklig? (Brukar inte det föra något ont med sig?)

Jag är så stark i mig själv just nu.
Låt mig få stanna här. Snälla.

Tränade med Malin idag på SATS Stureplan. Bruden är så sjukt stark, ska tävla i SM i crossfit. Så därför blev det ett crossfitpass idag och lite intervaller på löpbandet som avslut, tjohej! Döda tjejer. Men våra kroppar är starka och fantastiska och älskar utmaningar, blodsmak och träningsvärk.

Five finger shoes, rosa och magnesium!

Lilla jag

Plockar fram bikinis och shorts och skriver en lista på saker jag behöver (läs: vill ha) köpa innan Thailand. Det känns lite overkligt att jag om exakt två veckor flyr landet för ett tag. Har inte riktigt fattat det än.
Idag är min första riktigt lediga dag på jag vet inte hur länge nu. Uppskattas, får massa gjort. Springer runt i träningslinne och trosor och rensar mitt rum på all möjlig skit, upptäcker hur sjukt jävla mycket träningskläder jag har (det blev ju inte bättre av att Stadium hade mellandagsrea och att jag får 25% på SATS, OH MY!) sorterar om, smygpackar, lyssnar på hög musik, ler för mig själv och känner att tillvaron känns obehagligt okej just nu.

Senare idag blir det ett cykelpass och hårdträning av ben och rumpa. Thailand 2011 alltså.
För övrigt ska jag jobba typ varje dag den här veckan + helg. R säger att jag äter alldeles för lite protein om jag ska bli sådär stark som jag går runt och säger. Blir några fler ägg till frukost. Pappa säger att han måste öppna hönsfarm om jag ska hålla på såhär. Najz.
Chinsen går framåt, jag blir starkare och klarar av tyngre vikt på latsdragen. Sorgligt nog är jag fortfarande för svag för att lyfta upp mig själv. Men innan sista mars sitter det, yes.


Här kommer Pippi Långstrump!

Det finns så mycket saker jag har lovat mig själv inför 2011.
Mod däribland.

För två dygn sedan försvann två av mina allra närmsta till Asien för att stanna i lite mer än tre månader. Det blev mycket tårar från min sida och insidan sved, men kanske är det ett tillfälle att ta i akt. Ett tillfälle att lära mig att vara stark, att tro på mig själv lite mer. Att lära känna den jag är.
Det sista C sa till mig innan jag gick därifrån var "var stark."
Men jag känner mig ensam. Skör och lite rädd för den där verkligheten som ibland kommer alldeles för nära.
Det kan göra så ont att sakna. Men jag ska inte sakna. I stället ska jag längta. För det finns en skillnad mellan längtan och saknad, även fast den kanske är hårfin. Saknad handlar om någon eller något som varit och aldrig kommer igen, och längtan infinner sig bara under en begränsad tidsperiod. För längtar man efter någon eller något kommer den eller det igen. Och jag längtar.
Trots att de är så långt ifrån mig känns det konstigt nog som att de fortfarande är här. Kanske är det för att de skapat sina alldeles egna små rum i mitt hjärta. Mina fina tjejer.

Annars jobbar jag mest. Tränar. Försöker sysselsätta mig så mycket jag kan för att slippa tänka.
Idag bokade jag Thailand med min syssling Ellen. Vi sticker den 16/1 och kommer hem den 31/1. Need it.

Gott nytt år på er!

Idag har jag tränat på riktigt igen för första gången på två veckor. Klättrar liksom på väggarna när jag är sjuk. Det märks verkligen att jag har varit borta, både på konditionen och styrkan. Vill så mycket mer än jag orkar, men nu jävlar ska jag köra igång stenhårt igen. Inga virus eller baciller ska få vinna över mig den här gången. Har dessutom en hink med 4 kg rosa proteinpulver (jordgubbssmak) hemma. Det är najz.

På schemat för januari står även prellat en resa till Thailand med min snygga, älskade syssling Ellen, måste bara kolla upp lite grejer innan vi kan boka. Som jag behöver det. Ytterligare en anledning till att ligga i med träningen, känner inte riktigt för att springa runt i bikini annars... Heh.


Sri Lanka 2009

Är medveten om att den här bloggen är ganska tråkig för tillfället. Tänker ni fortsätta vara lika tysta, eller vill ni berätta för mig om det är något ni önskar av mig? Är det ens någon idé att jag fortsätter?

Det är andra advent idag, och jag tycker om snön och tända ljus.
Julen är så mysig. Tänker nog mysa till det ordentligt med julen i år faktiskt.

Satt med mamma i köket idag och drack kaffe och pratade hur länge som helst om lägenhet och framtid. Det blir bra snart. Jag måste bara hålla ut lite.

Kanske är det bara just idag, en såndär "dagen efter"-dag, som jag känner mig smått menlös. Har inte gjort så mycket alls faktiskt. Åkte och tränade, kom hem och ställde mig framför spegeln och klippte av lite hår, men mest har jag bara egentligen lyssnat på musik. Jag har upptäckt en ny fantastiskt bra man (efter att ha legat däckad i soffan med äckelsjukdom och haft one tree hill-marathon med mig själv) som gör precis sån musik jag älskar.

Jag ska skriva snart.

Hej,
Jag är sjuk. Är kanske inte världens gladaste tjej för tillfället. Mest är jag nog förbannad egentligen. Inte över grejen att vara sjuk, mer över den här jävla skittimingen. Hade det varit en vanlig förkylning hade jag kunnat leva normalt ändå, men det här är inte en vanlig förkylning och det stör mig. Har haft feber till och från, ont i musklerna, känt mig jättesvag i kroppen, vaknat kallsvettig varje morgon och har konstant världens jävla huvudvärk. Precis som att någon har fest därinne, och jag är fett inte bjuden. Eller som fina John skulle uttryckt det när han är som mest bakis: "Det känns som att ett litet grönt troll stampar otakten därinne. Han har med sig en hammare." Tusse.
Nu är det jag som är tusse. Fick ringa igår morse till SAFE och byta tillbaka till PT-utbildningen som är i februari. Skulle egentligen börjat den IDAG eftersom de ringde mig för kanske en och en halv vecka sen och sa att jag fått plats om jag ville. Blev såklart överlycklig och tackade ja utan tvekan, men man ska väl inte ha det så lätt. Det är helt klart den svåra vägen man måste gå.
Men men, jag får väl se det som att jag kan åka till Thailand eller nåt i vinter, för det tänker jag i så fall. Nu kan jag ju det.
Har spenderat de senaste dagarna i soffläge. Mest haft One Tree Hill-marathon och tyckt synd om mig själv och det ska jag väl fortsätta med idag. Igår åt jag till och med en Ben & Jerry's-glass bara för att. Var inte så jävla gott faktiskt. Mest tragiskt. Kanske för att jag inte har världens bästa aptit just nu. Har nog tappat nåt kilo eller tre these days så jag kanske till och med är värsta fit för en chins. Pfft.
Är jag inte frisk till på lördag hoppar jag framför ett tåg.

Det är i alla fall fint ute när det är massa frost på grenarna. Får väl glädja mig åt att beundra det genom en glasruta i stället för in real life.
Sådär. Nu vet ni vad jag gör.
Inga djupa tankar? Nä.
Jo, heeeela tiden. Som vanligt.

Puss.