Den var så nära så jag var tvungen att fota

Sabina och jag är råheta

Hår i gräset

Sabztah gangztah och halva jag

Peace out

Jenkalicious

Lyckoskutt

Ovan är en svartvit bildserie på Maddies och mig (från Maddies telefon) en dag i London. Detta var i februari då hon hälsade på mig i gamla goda England. Har jag sagt hur bra du är? Visst är jag generös med bilder nu för tiden?

Ni vet när man börjar rensa bilderna på datorn och har gått igenom alla de tusen man har på sig själv? Ja, då mitt i allt dyker plötsligt en sådan här bild upp och fyller en med känslor man trodde gått förlorade. Detta bevisar att jag visst hade dem kvar, ganska tydligt till och med.
Trots att USA är det jag stundtals saknar mest av allt, har Malta ett litet rum i mitt hjärta. Visserligen bodde vi på jordens skabbhotell nummer ett, men jag saknar det. Jag saknar att ta hissen ned i frukostrummet om morgnarna och mötas av odören som gjorde att man tappade all frukosthunger man kände. Jag saknar att det var saltvatten i poolen. Jag saknar att steka varje dag. Jag saknar alla utflykterna. Jag saknar det turkosa vattnet. Jag saknar folket. Issa, Sara, Annie, Mari m.fl, när ses vi? När?

Här kommer ett gäng bilder från igår, enjoy!

Idag har jag inget att säga.
Bjuder på en bild från förra året, precis innan sommaravslutningen.
Mysmiddag hos Sabina.

Sommaren 2006 åkte en av mina bästa vänner, Madeleine, och jag på språkresa till USA.
Jag minns första kvällen. Kommer du ihåg, Maddies? Kommer du ihåg hur vi ogillade var vi hamnat? Hur vi längtade till de två första veckorna var passé så vi fick komma till New York? Redan nästa dag hade det vänt. Då älskade vi stället. Det var underbart. Vårt från början ocharmiga och snuskiga rum hade förvandlats på en natt och atmosfären hade blivit mycket trevligare. Som vi älskade det. Vi sov med fönstrena öppna och endast ett myggnät skilde oss från utomhusluften på KUA:s skolgård om nätterna. Varm sommarluft trängde in och vi var lyckliga.
Jag kommer ihåg morgnarna så tydligt. När vi vaknade upp och hade första tjing på duscharna så alla andra fick vänta. När vi gick till matsalen. Frukosten. Onyttig. Gudomlig. Jag utnyttjade varje tillfälle att ta läsk till frukosten. Inte för att det var gott. Bara för att. Och jag undrade hur de kunde servera öl i skolan. Root beer. Minns du?
Och alla luncher. Middagar. Ännu godare mat. Fortfarande lika onyttig.
När Cho smakade Jell-O för första gången och låtsades tycka det smakade pest, när han i själva verket älskade det. Bara för att ingen annan tyckte det var gott.
Vår första resa till Wal-Mart. Jag köpte Mary-Kate och Ashley Olsen-parfym. Jag var Mary-Kate och du Ashley. Och massa billiga T-shirts. Och godis. Och chips som luktade prutt. Bussresan därifrån. Skolbussen. Cutsy! Gulle.
Första gången jag smakade Ben&Jerry's. Jag tror vi köpte den på Post Office. På Post Office där vi också köpte frimärken och våra sweatsuit sandwich-ställ.
Kvällarna vi spenderade på gymet. Jag sa att jag skulle kör fatburner plus. Rawr frågade om jag var tjock.
Och den där morgonen vi gick upp kl 6 för att träna. Vi fick extranyckel för att ingen var uppe den tiden. Vi lovade varandra att fortsätta på samma sätt de resterande dagarna. Det höll en gång. Sen sov vi om morgnarna.
Den där hemska kvällen. Kvällen då alla grät. Kvällen då en kille från Lacrosse-teamet som hälsade på dog. I poolen. Spräckte skallen. Du och Amalia var panikslagna. Ni trodde det var Clara och jag som råkat ut för något. Vi var ju på väg till simhallen.
Lektionerna med Kevin. Roliga. Lektionerna med Mike. Mindre roliga. Vi somnade. Men han var allt en sweety.
När Anton var i vårt rum en kväll. Mycket senare än vad som var tillåtet. Hans ledare kom in. Frågade hur han tänkte. Han svarade typ svensk tid kanske. Klockan skulle vara 6 på morgonen i Sverige den tiden. Argumentet höll inte, men åh så vi bet oss i tungorna för att inte skratta.
När Kevin frågade om vi visste vilken state som var above us. Björn svarade heaven. Nalle, vår Nalle.
Midsommar på KUA. Björnen sover. ZzzZzzZ (läs: zäta zäta zäta...)
När Anna och jag promenerade till macken en kväll och köpte choklad. Kevin kom och hämtade upp oss. Vi lärde honom att säga murmeldjur på svenska.
Vi besökte Ben&Jerry's-fabriken i Vermont och fick provsmaka den då nya sorten American Pie.
Du, jag, Björn och Cho - the fantastic four. Och våra kébabtjejer - Clara och Amalia aka Piff och Puff. Och Anna gånger två. Pillan. Paulina. Matilda. David. Tutu. Hennes vän. Rawr. Slapphanden. De tre J:na. Osv. Osv.
Avskedet från KUA. Vi grät. Du för Anton. Jag för Kevin. Vår ledare Johan sjöng när han såg dig och Paulina gråta på bussen. It must have been love, but it's over now. Vi grät ännu mer. Att något vi till en början ogillat så starkt skulle komma att ligga oss så varmt om hjärtat.
Det blev New York. The city that never sleeps. Det var så sant. Times Square. Åh, så häftigt det var på kvällen. Starbucks. Vi upptäckte Abercrombie & Fitch. Victoria's Secret. Gick på Chicago. Bubba Gump. Friends-fontänen. Yellow cabs. Chinatown. Läskig kvinna som lurade ned Anna och dig i ett rum fullt av plagiatväskor. Clara och jag som klarade oss galant. Jag fick min Chanel-väska. Vi sågs på Starbucks, tur nog. Johan var arg när vi klev på bussen försent. Hade han fått reda på att vi fyra inte gick ihop hade vi varit rökta. Det blev Apple Store. Central Park. Mysigt hotell mot alla odds. God frukost. Frihetsgudinnan. Rawr lökade sönder och Björn och jag låtsades vara Dr. Octopussy och bekämpa Spiderman. Jag lekte gatumusikant. Björn hade tourettes. Jag skulle aldrig mer prata med honom om det var ett skämt. Inte med dig heller, Maddies. Men ett skämt var det. Jag pratar fortfarande med er.
Det blev dags för Washington DC. Lincoln Monument. Björn var dum mot en ekorre. Jag började gråta. Fel vecka. Hotellet var skabb, men so? Pool i lobbyn. Vem bangade bada? Inte jag! Äckelfrukost var det med. Vi ville hem då. Jag förstår inte varför. Inte nu. Nu vill jag inget annat än tillbaka. Jag vill inte sitta här i min ensamhet och vara helt nostalgisk och deppa för att jag gick upp 3 kg de veckorna. Inte utan dig, Maddies.
Sommar 2012, då gör vi landet igen. Princess och Startooth. Maddie-Soo och Emma-Soo på vägarna. Route 66? Vem vet.
Se upp.
Det var jag.
Elephant juice.

Idag har jag haft en fin eftermiddag med två av mina högt prioriterade.
Bjussar på lite pics (skratta inte åt min dubbelhaka på bild 3 - jag ser ut så när jag har roligt), men bli inte allt för avundsjuka på att jag har så fina vänner.