Jag följer den där trenden med för stora kläder. XXL närmare bestämt.
Nä, nu ska jag gå och förbereda mig inför mitt svenskatal imorgon (läs: sova i min nya 120-säng.) Det består av en ytterst svårmemorerad mening. Kanske en h-h-hund.

Israel med Ella september 06

Som jag sa. Jag älskar gamla bilder. Till vänster ser du en. Den föreställer mig iklädd matchstället på den gamla goda tiden då innebandyn var en större del av mitt liv. Skämt åsido. Vi bokstavligen sög. Hur som helst. Maddies till höger på den. Posarn. Snyggo va? Hon lirade innebandy hon med. Det var näjz. Idag saknar jag henne. Vi kommer nämligen inte ses på hela sommaren nu och it's literally killing me. Nä, men det äter lite upp mig inifrån. Jag får ta och bli lite mer emo-emma och skära sönder armarna. Skoja. Så långt ska vi inte gå. Jag saknar dig i alla fall, och tro mig när jag säger att jag kommer sakna dig hela sommaren. Låt mig säga New York City summer of 2009. Sounds gorgeous? Utan tvekan. Elephant juice.

Här har ni. En världsafin syssling. Ellen heter hon. På fredag går hon ut ettan. Blir ni förvånade om jag säger att hon är modell? Du är så äckligt snygg, Ellen. Försök inse det. Upp med självförtroendet. En tjej som du ska inte gå runt med det på botten. Du har så mycket att vara stolt över. Fatta. Dessutom känner jag ett himla behov av att träffa dig inom en snar framtid. Vad tycker ni? Är hon inte läcker?

Är jag ensam om att tycka att det är ruskigt kul att kolla igenom gamla bilder? Skulle inte tro det. Ni som brukar skratta åt alla mina tusen bilder på mig själv (jag nämner inga namn, host, Carro, Sabina, Maddies och många andra, host) borde i stället tacka mig. Dessa bilder är nämligen underhållning i högsta grad i framtiden. Jag lovar. Kom hem till mig och gotta er i massa äckligt roliga bilder. Det är typ det bästa som finns tror jag. Nästan.
Imorgon ska jag träffa Ella den snälla. Vi ska äta lunch nere i Saltis, I guess. Det kommer bli härlans pärlans. Jag vill ha megasnack. Och så vill jag känna mig sådär tiotusenprocentigt uppskattad som Ella kan få mig att göra. Varför? Hon skrattar åt precis allt jag säger. När vi ändå pratar om gamla bilder, så varför inte bjuda på en gammal bild på Ella och mig? Är vi inte vackra? (Som sagt, jag har määäängder av andra gamla bilder på min dator, mums! Det är bara att titta förbi.)

Idag gick världens finaste syster ut högstadiet. Been there done that. Jag vet precis hur det känns och jag blev alldeles nostalgisk. Jag var mer rörd än min syster och så ska det ju inte vara? Hon har nog alltid varit den lite hårdare av oss. Jag är mjukisen, den som gråter till alla sorgliga filmer och oftast ser det man ska vara ledsen för i stället för det som gör en glad. Det gäller även vid avsked. Jag minns när jag slutade nian som igår. Inte ens två år hade jag gått i denna underbara skola (ja, den var verkligen underbar och det är ovanligt att man tycker) och jag började gråta veckor innan skolavslutningen i stället för att njuta av den lilla tid som var kvar. Emma i ett nötskal. När domedagen sedan kom var jag helt förstörd. Från den stunden jag gick in i skolan till att jag kom hem grät jag oavbrutet. Det var bland det värsta jag varit med om. Dels var jag rädd för att börja om, men det som verkligen gjorde mig ledsen var att skiljas från alla människor. Främst lärarna. Ja, ni må tycka vad ni vill, men det är underbara lärare på den skolan. Punkt. Idag fick jag träffa dem igen. Det kändes bra i hjärtat. Syster, du och jag ska tillbaka dit i höst och hälsa på. Flera gånger om.

Underbara syster och hennes vän Lina

Jag och världens bästa

Bjuder på lite bilder från min kamera sen igår.
Sandra har några på lager hon med, de publiceras eventuellt senare.