Det är konstigt hur en låt kan träffa så rätt. Hur den gnager sig in i själen och etsar sig fast föralltid.
Hur den kan hjälpa en ut ur svåra perioder och hur den kan få lyckan att rusa i en vid andra.
Den där känslan av att just den låten är skriven till en själv. Hur man utvecklar en besatthet, som blir bevis på att man inte klarar sig utan den där låten. En besatthet som snart gör att man tillsammans med låten känner sig som en enhet. Ett pussel på två bitar.
Låten blir på ett sätt ens ägodel.
Egentligen är det läskigt. Det skrämmer mig.
Bara för att låten träffar så mitt i.

Om du lämnade mig nu med Lars Winnerbäck och Miss Li är en sådan låt. För mig.
Den är min. Ta den inte ifrån mig.