I detta ögonblick längtar jag något så ofantligt till Finland. Dock vet jag att efter tre veckor där kommer jag vilja åka hem igen bara för att det är lite dött. Men vadå? Va? Jag älskar ju stället. Jag har gjort det sen jag var miniliten. Jag kommer alltid göra det. Jag älskar att ha den där utsikten rätt ut över vattnet. Jag älskar att ligga på bryggan och höra vågorna klucka. Jag älskar att bada bastu. Jag älskar att åka ut med båten och fiska. Jag älskar att åka till Hangö och äta glass. Jag älskar att åka till Ekenäs och gå på Wi-Box. Jag älskar att gå på Raseborgs sommarteater. Jag älskar allt med Finland. Spela roll om jag inte lever på något vidare civiliserat ställe under x veckor, jag älskar det ändå. Familjetid är något som ska prioriteras, vilket man börjar fatta nu på senare år. Finland har, är och kommer alltid vara det som jag förknippar med sommar. Jag har sprungit i dess skogar och på dess gräs och badat i dess vatten så länge jag kan minnas, och jag hoppas innerligt att min syster och jag kommer ta våra framtida män och barn dit. De ska få lika älskvärda somrar som vi har haft. Ta mig till Finland, nu.