Från vägarnas lyktor och städernas ljus
Okej, jag ger inte upp än. Ett tappert försök till ska jag ge mig på.
Den här bloggen får inte dö. Inte än.
Men visst. Vi kollar om ni tycker det här är intressant och gör mig och er mycket klokare.
Idag har jag varit i skolan. Vi fick tillbaka våra fysikprov. Jag scorade.
Lunch halv elva. Inte mänskligt. Jag åt majs.
Eftermiddag med religion. Vi läste bibeln. Otroligt givande, som vanligt. Ironi, såklart.
När jag kom hem vid två satt jag en stund i solen. Försökte steka, men min hud är inte den som ger sig i första hand. Några nya fräknar kanske jag kan stoltsera med i alla fall. Sri Lanka, säger jag bara. Längtar.
Enda sen England har jag gått och dragits med en envis hosta som aldrig riktigt vill släppa. Visserligen är jag inte helt oskyldig till att den stannat kvar, då jag tränat hårt även fast jag varit väl medveten om att det är fel. Jag visste att det inte var rätt, men jag var tvungen att träna ändå. Om jag inte får träna mår jag inte bra. Jag har alltså gått såhär i 3 månader. 3 månader av hosta. Känns som jag är utvald till att drabbas av oturssaker.
Så jag var duktig idag. Pluspoäng till mig. Jag gick nämligen till Vårdcentralen.
Efter x antal minuter hos doktorn med diverse undersökningar, andningstest och diskussioner fick jag en hostmedicin utskriven. Den innehåller massa morfin och smakar inte direkt delikat. Biverkningstexten säger att man kan drabbas av bl.a. hallucinationer, illamående + kräkningar. Yes. Jag som älskar att kräkas. Eller inte. Jag gråter varje gång och blir som ett litet barn. Uääk. Vi får se vart det leder mig.
Träna får jag inte heller göra på ett tag. HURRA. Turen har verkligen kommit till mig. Men bara jag slutar hosta så. Tar det några dagar, ja, då är jag back on track om några dagar. Tänker då inte vänta två veckor. Jag har redan gått en vecka utan träning i ett tappert försök att "vila" bort hostan. Se hur det gick. Får seriöst abstinens av att inte träna. Jag måste få komma ut och röra mig!! Förhoppningsvis lär jag väl mig av mitt misstag.
Hej fett.
Blev ni klokare av att höra vad jag gjort idag? Har ni fått något intressant att diskutera?
Nej, det var ju det jag sa.
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is
Den här bloggen får inte dö. Inte än.
Men visst. Vi kollar om ni tycker det här är intressant och gör mig och er mycket klokare.
Idag har jag varit i skolan. Vi fick tillbaka våra fysikprov. Jag scorade.
Lunch halv elva. Inte mänskligt. Jag åt majs.
Eftermiddag med religion. Vi läste bibeln. Otroligt givande, som vanligt. Ironi, såklart.
När jag kom hem vid två satt jag en stund i solen. Försökte steka, men min hud är inte den som ger sig i första hand. Några nya fräknar kanske jag kan stoltsera med i alla fall. Sri Lanka, säger jag bara. Längtar.
Enda sen England har jag gått och dragits med en envis hosta som aldrig riktigt vill släppa. Visserligen är jag inte helt oskyldig till att den stannat kvar, då jag tränat hårt även fast jag varit väl medveten om att det är fel. Jag visste att det inte var rätt, men jag var tvungen att träna ändå. Om jag inte får träna mår jag inte bra. Jag har alltså gått såhär i 3 månader. 3 månader av hosta. Känns som jag är utvald till att drabbas av oturssaker.
Så jag var duktig idag. Pluspoäng till mig. Jag gick nämligen till Vårdcentralen.
Efter x antal minuter hos doktorn med diverse undersökningar, andningstest och diskussioner fick jag en hostmedicin utskriven. Den innehåller massa morfin och smakar inte direkt delikat. Biverkningstexten säger att man kan drabbas av bl.a. hallucinationer, illamående + kräkningar. Yes. Jag som älskar att kräkas. Eller inte. Jag gråter varje gång och blir som ett litet barn. Uääk. Vi får se vart det leder mig.
Träna får jag inte heller göra på ett tag. HURRA. Turen har verkligen kommit till mig. Men bara jag slutar hosta så. Tar det några dagar, ja, då är jag back on track om några dagar. Tänker då inte vänta två veckor. Jag har redan gått en vecka utan träning i ett tappert försök att "vila" bort hostan. Se hur det gick. Får seriöst abstinens av att inte träna. Jag måste få komma ut och röra mig!! Förhoppningsvis lär jag väl mig av mitt misstag.
Hej fett.
Blev ni klokare av att höra vad jag gjort idag? Har ni fått något intressant att diskutera?
Nej, det var ju det jag sa.
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is
You tell me
jag är bäst
haha jag vet!
du ser hur populär den är ;)
helmut
ge inte upp ffs. alla kan inte vara en blondinbella. jag gillar bloggen, du kan ju skriva kvinna! chääärlek
Emma
du är sweet helmut!
Jenny
Min IQ steg precis av att läsa in ditt dagliga innehåll, när hjärnan tog åt sig informationen försvann något annat i stil med multiplikationstabellen eller annat onödigt. Men man behöver bara veta vad du gjorde på vårdcentralen 5 maj för att bli lycklig och framgångsrik ;)
Trackback
