Fysik är aldrig roligt. Verkligen aldrig. Frestelsen efter att få slumra till och drömma om annat är större än universum. Idag inträffade ett mirakel. Idag var fysik för första gången i världshistorien roligt. Mycket tack vare vår lärare Jac. Han är en sådan där lärare som inte förstår om man driver, ni vet. Förra laben när vi skulle hålla på och mäta spännings- samt strömkurvor med ett oscilloskop, eller vad det nu hette (jag fattar att ingen vet vad det är, vilket höjer nördstandarden på mig ett snäpp), så frågade jag honom med glimten i ögat var man kunde köpa ett sådant mätinstrument. Han svarade helhjärtat. Jag kände mig lite dum. Stackarn förstår inte när man menar allvar eller tvärtom. I alla fall, idag var roligaste lektionen i fysik någonsin. Vi har precis börjat på ett nytt kapitel, som handlar om ljudvågor. Jac var ivrig med att demonstrera olika höga frekvenser av ljuden och plockade fram olika provrör, hällde vatten i några och ställde sig stolt framför klassen. Sen började han blåsa i rören. Han blåste. Och blåste. Och blåste. Och det lät så förbaskat roligt. Jag kunde känna hur magmusklerna arbetade där inne under hans lilla konsert. Som jag skrattade. Och som han brann för det. Synd nog fattade han kanske inte att det var honom vi skrattade åt. Men det såg ju så äckligt roligt ut. Jag dog. Gulle.

Nästa ut var lunch. Morötterna smakar alltid så gammalt. Blä.
Sen religionsprov. BB var på hugget. Sabina och jag spekulerade kring eventuellt klimakterie?

Sandra och jag hade hurteftermiddag. SATS var det som gällde. Först ut var att knata dit från skolan, i stället för att vara slappis och ta bussen eller tåget. Det var duktigt och disciplinerat. Här skulle allt brännas. Sen var det dags att entra gymet. Löpbandet. Rodden. Antog utmaningen. Tredje sämst på listan. 3 olika benmaskiner. Armar. Rygg. Mage. Stretch. Yoggi yalla. Knata till nästa station i stället för den som är dirr utanför. Kände mig värd en applåd. Ingen klappade händer. Det högg i hjärtat.

Nu är jag hemma och måste tyvärr umgås lite med min vän kemiboken igen. Det var ju ett tag sen, ni vet. Nej, men måste göra den där uppgiften vi fått. Men först, kompisar, ska jag hoppa in i duschen och sätta på mig pyjamas såhär på eftermiddagen. Det är tillåtet om man varit duktig.