Jag säger inte att jag kan för det

Jag förstår inte meningen med allt hektiskt bloggande egentligen.
Själv bryr jag mig inte ett skvatt av vad den eller den människan har gjort idag (så länge det inte är något wow-får-jag-ta-på-dig-häftigt.) För mig är det totalt ointressant. Det är inte heller något jag känner mig klokare av att ha läst. Snarare dummare. Som grädden på moset får jag sen ångest över att ha slösat bort x antal minuter på en text som ger mig absolut ingenting.
När jag läser något vill jag känna att jag får ut något av det. Att det är intressant. Att jag lär mig saker.
Inte fan lär jag mig saker jag kan ha nytta av i livet om jag läser att du idag fick världens skavsår och var tvungen att köpa nya skor, eller att du gick si och så många gånger på toa. Det ratar jag direkt.
Sen finns det de bloggarna som har "det." De bloggarna jag fortsätter att klicka mig in på flera gånger om dagen i hopp om att få läsa ett nypublicerat stycke. De bloggarna som är som droger. De man inte kan få nog av.
Jag har mina favoriter i bloggvärlden, även om de är få. Resten är skräp.
Men det ska ni veta. Att hitta en bra blogg, en såndär man känner sug efter att läsa, det är som att hitta en nål i en höstack. Det är nålarna som är unika.
Ändå kliar det i fingrarna på mig.

You tell me

Hej sötnos!

Jag heter
Kom ihåg mig!

E-mail (publiceras ej)

Bloggadress eller hemsideadress

Här är min hälsning

Trackback
RSS 2.0