Dålig fotbollsdag, finns det? I så fall har jag det idag. Usel fotbollsdag. Inte en insats gjorde jag under matchen och kände i stället hur äckligt irriterad jag var på mig själv. Blä. Nog om det. Blir bara arg om jag ska mala på.

Igår kväll var vi på briggen Tre Kronor. Ni vet den där båten som ska ta oss mellan Tallinn och Riga i sommar. Tusen kronor på att jag kommer bli grön av sjösjuka redan första timmen och spy över däck jag vet inte hur många gånger. Det är märkligt hur dåligt balanssinne jag har egentligen. Trots att båten stod i hamn igår kände jag av varenda lite gungning och det vände sig nästan i magen. Tur att jag inte hade ätit på ett tag då. Taggad måste jag i alla fall säga att jag blev. Vi kommer ha väldans kul. Det var en najs båt, fräsch och fin inuti.
Skräckscenariot igår var dock då vi skulle klättra upp i masten. Vi var inte säkrade förrän vi kom till första "plattformen", dvs vi kunde bara lita på oss själva. Jag höll förstås på att bajsa på mig. Visst visste jag sedan innan att jag var lite smårädd för höjder, men inte visste jag att det var såhär allvarligt. När ögonblicket kom då jag klättrat upp till den lilla plattformen (jag hade precis säkrat mig) och skulle ta mig upp på den, svek modet. Jag bangade ur. Fegis. Jag kände verkligen att om jag skulle släppa en hand och flytta säkringen upp ett snäpp skulle jag falla. Jag undrade vad i helvete jag hade gett mig in på. Mannen som stod där uppe sa du behöver inte om du inte vill. Det var snällt. Jag sa att jag helst gick ned om jag fick. Det fick jag. Tack gode gud att jag lever. Nä okej, inte så, men ett tag visste jag verkligen inte vad jag skulle ta mig till. Äsch, jag får väl stå i köket eller vara nattvakt när de andra klättrar. Det är inte hela världen.
Kanske är jag född utan en kämpe i mig. That's life.