Lite fler pics från igår. Hösten måste vara den finaste årstiden att fota under. Jag älskar alla olika nyanser av gult och rött som löven bär. Det är sådär så man får ont i ögonen så vackert det är.
Hösten är så egen. Den är på sitt sätt så motsägelsefull. Jag kan inte annat än tycka att den är fruktansvärt vacker, samtidigt som den varje år drar ned mig i svarta träsk. (Tro för all del inte nu att jag går omkring och mår ständigt dåligt. Som jag sagt förut: jag tänker bara alldeles för mycket. Jag mår bra och jag vet att jag inte är ensam om att gå igenom höstdepressioner.)
Utanför oss har vi världens härligaste träd. Det är en lönn som precis tappat en ocean av löv som lockar mig till att kasta mig där i, springa och skratta och bara må. Jag ska allt tvinga min syster att gå ut en dag nu i veckan med mig och fota till vi stupar.