Jag vet att jag tagit upp det minst en gång förut - men hur kan vuxna människor tro att en gymnasieelev ska tåla hur mycket som helst? Finns det inte någon lag som talar om hur mycket läxor, prov och uppgifter en lärare är tillåten att dela ut? Om inte så ska jag införa den.
Vad är syftet med att låta oss gå in i väggen och bli alldeles slutkörda när vi fortfarande är lammkött? Vad har hänt med skolans syn på tonåringar - tror de att vi plötsligt gått och blivit övernaturliga och odödliga?
Visst handlar det om prioriteringar när det kommer till skolan, men man måste väl få ha ett liv utanför skolan? Vi spenderar hela våra dagar i skolbänken, och som grädden på moset ska man fortsätta med skolan så fårt man kommer hem. Finns det något som heter liv idag och vad är det i så fall?
Självklart är jag medveten om att gymnasiet är ytterst frivilligt, men det finns inget som säger att jag inte kan störa mig på hur det styrs. Måste vi bli överösta med arbete varenda dag? När ska vi få börja leva?
Jag kanske överreagerar, men jag är så äckligt skoltrött redan, och terminen har knappt satt igång. Vart har min självdisciplin egentligen försvunnit? Förr i tiden tog jag itu med saker direkt, nu ser jag inget problem i att skjuta upp dem. Jag måste hitta den där moroten jag tidigare såg, den som fick mig att ta mig igenom allt plugg även om jag var tvungen att ge det sista flera gånger om. Jag måste hitta tillbaka till den jag var förut.