Jag vet inte hur ni fungerar, men jag slutar aldrig hoppas. Det må låta klyschigt, men det ligger så mycket sanning i att hoppet är det sista som lämnar människan.
Jag står fast vid barnsliga tönterier, som att önska mig någonting så fort klockan är 22:22. Någonstans där inom mig tror jag fortfarande att min önskning kan slå in, det finns så många om. För några minuter sen var klockan 00:00.
Jag önskade. Samma sak som jag gjort allt för länge nu.
Jag slutar aldrig hoppas.