Jag har alltid tvivlat på mig själv när jag ställs inför diverse situationer. Det har i sin tur lett till att jag blivit extremt dålig på att våga ta risker. Jag fegar hellre ur i sista minuten, trots att jag kan vara bombsäker på motsatsen sekunden innan.
Sen ångrar jag mig.

Jag kan resonera så konstigt ibland.
Kanske beror det på att jag stänger in den jag verkligen är när jag hamnar i situationer jag aldrig utsatts för tidigare.
Jag blir rädd och struntar i hur jag verkligen känner.

Ibland vet jag inte ens hur jag känner.
Jag är dålig på att lära känna mina känslor.
Jag är dålig på att lära känna mig själv.
Vågar jag ens släppa in mig själv i mitt liv?

Det lättaste skulle vara om någon bara kunde säga vad som är det rätta att göra.
Om någon kunde viska i mitt öra att såhär känner du.
Problemet är att det bara är jag som verkligen kan känna.