Hejdå gamla Emma, tänker jag och vinkar hejdå till den person jag en gång var.
Det är sorgligt egentligen hur jag gång på gång sviker mig själv nu för tiden.
Jag lovar att jag ska göra det och det, men det händer inte.
Idag till exempel, lovade jag mig själv att plugga kemi så fort jag kom innanför dörren. Det scenario som utspelade sig var ungefär i den ordning att pappa ringde och frågade när vi skulle äta, jag svarade att jag var hungrig nu eftersom jag fått i mig så lite idag, pappa sa att jag kunde göra mat till mig själv nu i så fall, jag gjorde mat, jag åt mat, jag tänkte jag måste plugga, jag satte på datorn och loggade in på msn.
Ett litet framsteg gjorde jag ändå. Jag kom så långt att jag tänkte att jag borde plugga. Inte dåligt va? Ljug inte. Jag suger.
Det är väl bara att konstatera att jag tappat all plugganda jag någonsin haft och det tycks bara bli värre. Jag har tappat allt jag haft och det värsta är att jag inte tycks bry mig. Är inte det ironiskt? Från att ha varit manisk till att bli den jag är idag. På bara någon månad. Jag har liksom förlorat motivationen, tänker att jag snart tar studenten, vill inte gå tillbaka till det instängda liv jag levde förut, blivit helt inställd på att ta ett sabbatsår jag absolut inte ville förut etc. Jag är inte jag. Jag är någon jag inte känner igen.
Lyckligtvis syns inte dessa tendenser bara hos mig. Det är uppenbart att resten av mina klasskompisar resonerar på liknande sätt. Viktor till exempel. Min idol. Han lovade sig själv i söndags kväll att inte gå in på datorn på måndagen eftersom han var tvungen att plugga franska. Om det gick bra? Allt är ju relativt. Han klarade sig till kanske klockan åtta på kvällen, då han erkände för mig PÅ MSN att han köpt belgisk choklad för 98 kr efter skolan för att tröstäta tillsammans med franskaböckerna. När han kom hem åt han upp chokladen och satte sig vid datorn. Så som jag uppfattade det var franskan bortprioriterad.
Fan. Egentligen. Det är ju verkligen inte långt kvar till frihet. Jag borde kunna hålla ut.

Nu ger jag mig själv ett löfte jag lovar att hålla: jag ska skärpa mig. Jag ska se till att gå ut med de där jävla 20,0 om jag så ska sätta livet till.

Nu ska jag gå och sätta mig med kemiböckerna och välkomna förändringarnas tider med öppna armar.