Jag har ingenting emot min klass. Tvärtom.
Jag tycker faktiskt riktigt mycket om den.
Vi har så olika åsikter stundtals att det bara skriker om det. Kanske är det där charmen ligger. Just i att vi är så olika men ändå vågar stå upp för vad vi tycker och tänker.

Ibland är det där med olika åsikter dessvärre en nackdel. Som idag till exempel.
Den 17e april ska vi ha studentskiva, tillsammans. Vi har tidigare diskuterat eventuella teman, men det har aldrig riktigt blivit något bestämt. Nu när biljetterna är klara tänkte vi att det kanske är dags. Så vi hade vad som egentligen inte borde kallas ett möte, då det ändå alltid slutar i att alla skriker i mun på varandra och de individer som bäst uttrycker sin vilja självklart får som de vill.
Förslag på teman blev ändå röda mattan, maskeradbal, 80-tal, färg, crime och religiösa högtider. Jag röstade för 80-tal. Individerna som bäst uttrycker sin vilja (jag nämner inga namn) röstade givetvis för crime. Och det blev majoritet. Sen sprang de iväg för att ingen omröstning skulle hinnas med.
Sabina och jag blev besvikna. Jag sa att vi lika gärna kunde vara fruktsallad och att Gustav kunde klä ut sig till fikus. Då drog han mig i håret.
Vi bestämde att om crime är det tema som bestäms ska vi driva sönder. Sabina föreslog att vi kunde vara gripna hare krishna. Sen kom vi slutligen fram till att vi kan vara gripna hare krishna med benvärmare och ett päron i handen som precis varit på maskeradbal med tema "röda mattan."
Spikat. Blir det crime, då jävlar.

På psykologin idag lades klockrenaste kommentaren. Vi diskuterade olika utvecklingsstadier i livet och kom in på att spädbarn har ett minne. Kristin sa att hon hört att spädbarn ser upp-och-ned när de föds, att hjärnan inte hunnit fixa till det.
- Men de kommer ju ut den vägen, svarar en kille och tycker att han är världens smartaste.
Sabina och jag dog.