Jag ska ge mig på en liten uppdatering om de senaste dagarna.

I onsdags när jag kom hem var jag absolut helt slut efter 30 timmars hemresa. Jag som alltid brukar bryta ihop och se allt i svart efter att ha kommit hem från en längre vistelse hemifrån, var allt annat än ledsen. Nöjd är snarare ordet jag skulle beskriva mig själv med. Jag ska berätta mer om det i ett annat inlägg sen, men jag kan ju säga att jag bara är så oerhört tacksam och glad över att få bo i ett land som Sverige som har det så pass bra ställt. Det borde ni också vara.

I torsdags var jag mest effektiv på hemmaplan. Jag skrev CV, kollade igenom min del av projektarbetet, fixade lite med diverse presenter, laddade ned önskade låtar och återhämtade mig med en kopp thé och att göra absolut ingenting.
På kvällen gjorde jag det jag längtat efter mest av allt i hela världen: tränade. Det var spinning och jag som brukar köra rätt tungt gjorde det denna gång också. Det kanske inte var världens mest brighta idé. Jag har aldrig varit så nära på att kräkas sista låten som jag var. Det är läskigt hur fort man blir otränad.

I fredags lämnade jag in CV på förmiddagen och sedan åkte jag till SATS. Jag sprang en timme på bandet, vilket resulterade i lite mer än en mil. Sedan kom Janina och vi tränade lite vid maskinerna. Därefter blev det lunch i Forum och spaning i affärer, men jag var så otaggad på shopping så jag fick inte med mig en pryl hem.
På kvällen var Janina och jag hos henne och käkade middag, kollade på Let's Dance (vi var ju tvungna att se Blondinbella, haha) och sedan var det krogen som gällde. Dock slutade det inte alls som vi hoppats och det blev till att åka hem med 1-tåget.

Igår (lördags) åkte min kära vän Carro och jag skridskor. Jag som kanske inte är världens mest streetsmarta människa hade ju såklart tagit på mig fel sorts kläder. När Carro öppnade dörren, fullt utrustad och påklädd och kommenterade att jag såg ut som en stadsbo förstod jag att jag borde lyssnat på mamma. Skridskoturen var ändå himlans mysig (även fast det var sprickor i isen på sina ställen och det lät som att den skulle gå sönder ibland) - och mamma om du läser det här så var det nog bara inbillning för isen var jättetjock och ja, jag aktade tänderna - och Carro hade ordnat med fika bestående av varm choklad och smörgås och kakor. Det var hög nostalgifaktor på det.
På kvällen åt vi tacos hos Carro med hennes mamma och syster och jag fick ont i magen av skratt. Sedan åkte vi in till Sergel och gick på bio för våra gratisbiljetter och åt popcorn. Det blev Twilight och båda var alldeles kära efteråt. Jag vill också ha någon som behandlar mig som respekt, sa Carro. Maha. Söt. Sen tog vi kort på "Emma och kaninen" och åkte hem.