Vad konstigt att den bästa tillflyktsorten för alla svackor finns så nära en att man inte ser den.
Det räcker med att komma bort en helg till mitt ute i ingenstans. Att komma till ett ställe där man inte behöver känna några krav eller någon stress, ett ställe där man bara får vara. Där vara är allt det handlar om. Det är en sådan otrolig frihetskänsla att kunna kliva upp på morgonen, öppna dörren och i nästa sekund befinna sig utomhus i frisk luft utan några som helst spår av avgaser. Att vara omgiven av tystnad och inte störas av några tutande bilar eller grannar som bråkar. Det är en härlig känsla att kunna springa barfota i sommarfuktigt, grönt gräs och fortsätta ut på bryggan för att i nästa sekund kasta sig i vattnet. Att få känna sig fri. Att bara få vara.
Det gör gott för själen. För mig.
I helgen blev vi barn på nytt. Vi sprang barfota i nyklippt, sommardoftande gräs och spelade fotboll. Vi åkte båt samtidigt som vi lyssnade på Elegi och lät vinden blåsa i våra hår så det knappt gick att borsta ut det sen. Vi spelade kort och flydde från all den stress datorer ger. Vi drack gott vin ute i solen samtidigt som vi spelade in videosar, tog massa bilder och gjorde oss i ordning inför kvällen. Vi grillade varje kväll och åt till vi inte fick ned en bit till. Vi lekte charader till mörkret övervann oss. Vi satt nere i källaren och kollade på film, ömsom skrattandes och ömsom gråtandes. Den ofrivillige golfaren. I taket lyser stjärnorna. Dirty Dancing. Nobody puts Baby in a corner. Vi bara var.