Idag tog min fina Madeleine studenten. Jag var dyngsur av öl då flakturen var över.
När Björn och jag kom hem till Maddies för att göra oss i ordning var vi förfrusna. Vi tog till och med slut på varmvattnet. Dessutom höll vi på att dö av hunger. Och då menar jag verkligen DÖ av hunger. (Vi snyltade lite på chipsen för att fortfarande hålla oss vid liv. Det var det godaste chips jag ätit i hela mitt liv.)
När vi äntligen fick hugga in på maten höll Björn på att rysa ihjäl för att han varit så hungrig. Ingen av oss hade ätit sen frukost och nu var klockan typ halv sex. Det är LÅNGT.
Jag får något konstigt thing när jag är på buffé. Det känns som att jag aldrig kommer få mat igen i hela mitt liv, så jag äter. Och äter. Och äter. Jag undrar om jag har någon botten? Det är farligt det där. Jag och mat. Jag kan verkligen få i mig hur mycket som helst. Inte okej.
På kvällen fick jag skjuts hem med Maddies två brorsor och deras flickvänner. Jag diggar dem stenhårt. Tror aldrig jag skrattat konstant under en bilfärd förut. Ena brorsans tjej gav mig en lapp med sitt namn, mobilnummer, en blomma och en smiley och sa att jag kunde ringa henne när jag ville och prata om vad som helst. Hon var söt. Sen sa hon att jag skulle komma ihåg att jag var bäst, för att jag var tjej. Puss på henne.
Det suger fortfarande att jag inte har någon kamera.
Okej, nu ska jag titta på One tree hill eller något, over and out!

Ps. Björn! Hör av dig om du tar joggen hem.