Det är måndag eftermiddag. Den andra mars.
- Nu kommer jag att sticka dig lite, säger sköterskan.
Hon tar fram en väldigt lång kanyl som jag ser på med obehag. Tur för mig att jag inte är spruträdd.
Sen sticker det.
Efter någon minut har hon fyllt två små behållare med mitt blod.
Vi går ut i korridoren och mäter och väger mig.
Sen är det klart.
Det var det.

Det var sista gången jag behövde vara på Huddinge sjukhus med något som handlade om ryggen.
Nu är det ett helt avslutat kapitel. Finito.

Sen gick det upp för mig att samma dag (2/3) för exakt tre år sedan gjorde jag också ett blodprov, samt diverse andra undersökningar. Men då var det inte bara att åka hem efteråt.
Då var det att åka hem och älta det som komma skulle om och om igen.
Den 2/3 för exakt tre år sedan var det 20 dagar kvar till det jag aldrig mer behöver se tillbaka på.