Linköping är en fin stad.
Solen skiner, det är vårväder och alla verkar känna alla.
Vi strosar runt i affärer, jag shoppar äntligen för första gången på länge, vi fikar och bara är.

Jag tror jag har hittat tillbaka till mig själv på många plan i helgen.
Det är fina människor vi bor hos och jag äter aldrig så mycket till frukost som när jag är hos dem.
Mamma skrattar åt att jag är så glad i mat och tycker att jag är en härlig tjej.

Linnea, Anna och jag får ont i magen så mycket som vi skrattar åt våra föräldrar.
Jag får också hemskt ont i magen av skratt när jag äntligen träffar Malta-Issa och Malta-Sara och får höra om deras äventyr, prata gamla Maltaminnen och bara umgås.
Och lilla Theo gör mig minst lika glad. Han behöver bara vara den han är.

Det är så skönt att komma bort från all storstadsstress emellanåt och att komma till ett annat ställe som känns precis som hemma.