Jag kan bli så blödig.
Jag har alltid haft lätt för att gripas av andras historier och att påverkas av vad andra säger eller skriver.

Någon kan säga något fint och mina ögon fylls av tårar.
Jag kan läsa en text som kramar om mitt hjärta.
Min ögon fylls av tårar.
Jag gråter aldrig.

Men jag tar in det jag precis hört eller läst.
Och jag lovar mig själv att så ska jag bli.
Så ska jag bli, för man beundrar starka människor. Människor som kan ta sig igenom mer än vad som borde vara tillåtet, som kan förlora allt och fortfarande hitta tillbaka till livsgnistan.

Det jag hör från mina närmsta är det som värderas högst.
Jag vet att det är dem jag ska lyssna på.
Ibland kan det vara svårt att tro på vad andra säger; det kan kännas malligt att erkänna att man är bra på något.

Men de pratar från hjärtat och det ska man tro på.