Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med. Sanningen är att det är nu jag verkligen kan göra det jag vill; det är nu jag har friheten att göra det.
Jag skulle vilja skriva en bok, för det bränner i fingrarna och i mitt huvud snurrar tusen tankar. Men jag behöver inspiration.
Imorgon ska Maddies och jag på möte för att mjölka information om San Diego. Vi åker ganska säkert dit till nästa höst. Det kommer bli så fint. Jag har alltid drömt om och undrat hur det är att bo i Kalifornien, i en helt annan värld än den jag lever i.
Det skulle ju bara bli ett år borta från skolan för min del. Jag vet att jag sa det, men jag har insett att man inte behöver ha så bråttom. Bråttom att leva och bråttom att dö. Jag är inte den. Jag vill hinna uppleva saker. Jag vill minnas tillbaka och berätta för mina barnbarn om hur mycket fint jag har varit med om. När min syster frågade vad San Diego-trippen kommer kosta och jag svarade, sa hon "men det kan du ju köpa x antal väskor för." Lilla vän. Jag svarade snällt att jag hellre upplever saker än att köpa femtio miljoner väskor. För det är det som är värdefullt. Upplevelserna.