Jag är både lite glad och ledsen. Kan inte riktigt sätta fingret på känslan i mig just nu.
I natt drömde jag att jag satt längst fram i ett flygande tåg som rusade i hög hastighet över vackra landskap och små fina byar. Jag kommer ihåg att jag skrek att nu är jag lycklig. Jag skrek det så högt jag kunde och jag menade det hela vägen från hjärtats inre till att det förvandlats till sagda ord som låg i luften. De spelade The Fray's How to Save a Life, men jag har ingen aning om varför. Kanske det är en av anledningarna till att drömmar kan vara precis hur som helst.
Idag ska jag nog bara sitta ute i solen med en bok och en kopp kaffe och fundera över allt som händer just nu. För något i mig säger att den här lilla demonen av oro snart kommer tyna bort.