Sedan kl tre idag har jag suttit djupt försjunken i mitt tecknande. Det är världens terapi, lite som att man försvinner någon annanstans för ett tag. Man märker inte att tiden rusar iväg. Först nu, efter sju timmar, är jag färdig. (Eller ja, egentligen sex, eftersom jag tog en timmes paus framför Grey's Anatomy.)
Men det är skönt. Skönt att jag hittat något som jag faktiskt kan och känner mig bra på, och något som samtidigt får mig att försvinna för ett tag. Något som gör att jag slappnar av inifrån och ut.
Jag försökte fota, men det är alldeles för dåligt ljus, så jag fixar det imorgon bitti innan jag åker.