- Man kan alltid vara en duktig flicka, men en duktig flicka är inte alltid en lycklig flicka.
Och det var någonstans där, bland tusen tankar som stod fullkomligt stilla och ett hjärta som kände något annat, i kombination med att höra de där orden, som jag tog ett beslut. Jag visste nog alltid vad jag ville och vad jag tänkte göra och jag hade fattat det där beslutet långt innan jag ens visste det.
Någonstans i bakhuvudet fanns ändå den där känslan av att göra andra besvikna bevarad i en liten kapsel. Jag har nog alltid på ett eller annat sätt gått min egen väg eftersom jag inte kunnat leva efter något annat än hjärtat. Ändå känns det som att det kanske sticker i ögonen på en del för att jag går min egen väg och gör det jag vill. Att jag bestämmer mig för raka motsatsen till vad de hoppats på. Och jag hatar att göra andra besvikna. Det är som att jag sviker mig själv, för jag vill ju att andra ska tycka att det jag gör är bra.
Samtidigt vet jag att om jag ska må bra och trivas med mig själv och det jag gör kan jag inte hela tiden rätta mig efter andra. I slutändan kommer det här livet bli bäst om jag tillåter mig att göra mina egna val och stänger av öronen lite ibland. Det är som Melissa Horn sjunger: det finns en fara i att aldrig hitta vägen, och det finns nåt vackert i att vandra den ändå.
Men det kan kännas förjävligt när människor man tycker om inte tror på en. Eller när det bara skämtas om det. Det gör bara att jag vill visa dem ännu mer.

För jag kan det här.
Och jag ska fan visa dem.