Jag har en liten dold rädsla. Den är ganska töntig egentligen.
Det finns en anledning till att jag inte sitter med det där körkortet i handen: jag har det inte. Och det finns en anledning till att jag inte har det: jag är så himla pissrädd för att köra bil. Det är ju urläskigt. Jag har börjat om, lagt av, tagit tag i det igen, lagt av and so on.
Lina har sagt att rädslor är till för att tämjas. Det finns inget motargument som kan vinna över det i slutändan. Hur ska man annars kunna hantera det man ställs inför? Det säger sig självt.
Så nu jävlar. Dags för mig att bemöta den här rädslan och hugga halsen av den. Jag tar svärdet med mig.
Här ska köras bil.