Det stör mig så mycket att min hjärna fungerar som den gör i vissa situationer. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att om jag köper den tröjan kommer jag bli en så himla mycket bättre människa, och vad fin jag kommer känna mig. Det sitter bara i hjärnan. Samhällets utseendefixering har hjärntvättat mig. Exakt vad i de jeansen eller de skorna gör mig till en lyckligare och mer respekterad människa? Ingenting. Om alla skulle klä av sig nakna skulle vi se exakt likadana ut. Lika ynkliga och blottade, med svansen mellan benen. Ingen skulle värderas högre än någon annan, för det skulle inte finnas något att värdera. Det skulle inte finnas några förutfattade meningar och alla skulle ha samma chanser och förutsättningar.
Det är nog själva kicken i att spendera pengar som gör att min garderob och byrå fylls allt mer. Och det där hoppet om att få en chans till en nystart; att genomgå en förändring. En tanke om att gräset är grönare på andra sidan.
Ändå är jag inte ett dugg lyckligare för att jag köpte två tröjor igår.